.

 

I början av sommaren fick min svärmor en kattunge sådär vips, bang bom, född i sin säng. Hon sparade den i hopp om att vi, nu när vi skulle flytta till hus, skulle kunna ta den. Tyvärr så går ju inte det eftersom jag är allergisk mot små pälsbollar. Men trots det så kunde jag inte hålla mig undan den lilla kissemissen och jag blev bokstavligen kär i den. Så fantastiskt söt liten sak. Men som sagt, min allergi hindrade oss från att behålla kattungen och den fick i slutet av sommaren flytta hem till en vän till min svärmor istället. Innan den flyttade hade vi en liten photoshoot med mini kissen. Bjuder på några av de vackra bilderna här. Jag döpte kattungen till August. Så här kommer lilla August E. 

 

En lång tid har gått sedan sist jag skrev. Och herregud vad mycket som har hänt sedan sist. För att försöka göra en lång historia kort... Vi fortsatte vårt husletande, fick lite insideinformation om ett hus som skulle komma ut och att det var ett riktigt klipp. Vi var på visning, la ett underbud som de inte accepterade, la ännu ett underbud och vips så skrev vi kontrakt och vi var plötsligt husägare. Äntligen efter cirkus 15 husvisningar hade vi hittat huset som kändes som hemma direkt när vi klev innanför dörren. Vi flyttade in midsommarveckan och sen dess har livet som husägare bara rullat på. Vi trivs som fisken i vattnet och älskar vårt älskade hus. Här kommer ett par "ögonblicksbilder" från våra månader här i nya huset. 

 

När jag fyllde 25 år så fick jag världens finaste födelsedagspresent av Max, ett nytt kameraobjektiv med superzoom. Lyckan var total! Trodde aldrig att jag skulle få det! Ord kan inte beskriva hur glad jag blev. Hur som helst så har jag nu varit runt både ute och inne och fotat med det nya fina objektivet. Det blir så otroligt vackra bra bilder. Bjuder på några små smakprov. 

 

 

Veckan innan jag fyllde 25 slog jag slag i saken jag länge velat göra. Jag bokade in en klipptid med färgning. Dagen efter 25-årsdagen smällde det. Jag blev knallröd i håret. Älskar det! Nu börjar färgen dock, efter en månad och lite till, gå ur och det känns som att det är dags för en färgning snart igen!

 

 

Förra året fick vi en väldigt fin sensommar/ tidig höst. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, sådana dagar när det är fint väder ute är man lyckligt lottad som bor i en vacker stad som Östhammar ändå är. De vackra bilderna från mina och Max höstpromenader är många och läggs på hög i mapparna på datorn. En dag, när jag fått det lite större, så ska jag lätt ta några av mina foton och göra till tavlor. Vackra vackra höst, du får gärna komma tillbaka i år. Du kan väl kanske be våren snabba sig hit också, när du ändå håller på! 

 

För sisådär en månad sen började min älskade iPhone krångla och högtalarljudet när man pratade sjönk helt plötsligt rejält. För mig som redan är halvdöv var detta en katastrof! Jag tryckte telefonen så hårt jag kunde mot örat och ändå så dominerades mina telefonsamtal av "Va?, Vad sa du?, En gång till..". Med andra ord, en ny telefon blev ett måste.. Att det sen tog mig cirkus två veckor, att bestämma mig för vilken telefon och beställa den, få den levererad för att inse att det är fel telefon och legat sömnlös i tron att jag blivit lurad, för att därefter tjata till mig en gratis retur och sen äntligen (tre-fyra veckor efter beställning) få den rätta telefonen, är en annan historia. Nu hoppas jag verkligen att min nya iPhone är värd besväret. Det är med sorg i hjärtat som jag överger min 3,5 år gamla 4 och övergår till en lättare, plattare och nyare 5c. Tack för alla fina minnen, vi har haft många fina stunder du och jag, men nu är det dags för mig att gå vidare mot nya äventyr! 

Resan som skulle bli vår tid att njuta av varandra sällskap, med sol, bad och god mat, blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det har tagit ett bra tag att försöka smälta att vi kastade pengarna i sjön typ. Vi åkte ifrån snöstormen Sven och togs emot av ett halvmolnigt Gran Canaria. Flygresan var lång, plågsam och vi fick dessutom inte sitta bredvid varandra (varken på dit- eller hemvägen). Busstransfern när vi kom fram krånglade den med och vi fick till slut åka "privat" minibuss. Dag två var också lite halvmolnig, sen kom smällen.... STORM, SPÖREGN, ÖVERSVÄMMNING - ja, riktigt oväder resten av tiden. Sista dagen innan vi åkte hem var det i alla fall strålande sol då var vi på en båttur som vi fått som kompensation av resebolaget för allt krångel på vägen ner. Jag kan inte direkt säga att jag åkte hem nöjd, snarare tvärtom. Pissig värdelös resa blev det, och man mådde inte så bra därnere när det var sånt oväder. Vi hade inget internet (vilket vi hade längtat efter för att bara kunna slappa och sola) så vi kunde inte kolla vädret, och tv-kanalerna som fanns var tyska, spanska eller så funkade de inte pga ovädret. Kände mig isolerad och kunde inte slappna av för fem öre. De sista dagarna hade jag ledsnat och längtade hem till tryggheten. Tur att vi hade en mysig sista dag på båtturen i alla fall och att vi kunde bada i havet då. Alla andra dagar var det röd flagg på stranden (inte tillåtet att bada). Vågorna var meterhöga, regnet öste ner och det regnade in på hotellet (och i affärer). Alla pratade om ovädret på nyheterna och det var första gången på 10-15 år som det var sånt oväder. "Turgubbar" som vi är så lyckades vi pricka in just den veckan det var! Efter den här resan säger jag - aldrig mer Gran Canaria! Alla bilderna jag tog ser så otroligt dystra ut, men jag bjuder på några stycken ändå.