Autumn.
Förra året fick vi en väldigt fin sensommar/ tidig höst. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, sådana dagar när det är fint väder ute är man lyckligt lottad som bor i en vacker stad som Östhammar ändå är. De vackra bilderna från mina och Max höstpromenader är många och läggs på hög i mapparna på datorn. En dag, när jag fått det lite större, så ska jag lätt ta några av mina foton och göra till tavlor. Vackra vackra höst, du får gärna komma tillbaka i år. Du kan väl kanske be våren snabba sig hit också, när du ändå håller på!
Dömd att bli bedömd.
Jag är så leds på att alltid känna att jag inte passar in. Antingen så är man för tjock, för nervig, för konstig eller för dålig. Aldrig kan man bli accepterad för just den lite för småfeta, nerviga och halvdöva människan man är. Nej, man ska alltid behöva tassa på tå och "uppföra" sig så som andra tycker att man ska vara. Påtryckningar om hur man ska vara kommer från alla håll, samhället, media, familj, vänner och bekanta. Gör si, gör så. Var den, men inte den. Banta, träna, festa, aktivera dig. Varför kan jag inte bara få vara den jag är, utan att behöva gå och ha dåligt samvete jämt och ständigt för att jag åt den där chokladbollar i förrigår eller sa den där saken som gav mig konstiga blickar häromdagen?! Vad är det för värld man lever i egentligen? Är jag mindre värd för att jag är den jag är och inte en pinnsmal, solbränd, välsminkad person? Vad säger att jag inte kan vara exakt lika bra som de som ser bättre ut? Ibland kan man ju fundera.. Är det bara jag som känner såhär, är det mig det är fel på? Jag avslutar lika som jag inledde - är så leds på att aldrig passa in någonstans...
Har ledsnat på att försöka vara någon jag inte är..
Har ledsnat på att försöka vara någon jag inte är..
When I'm gone.
För sisådär en månad sen började min älskade iPhone krångla och högtalarljudet när man pratade sjönk helt plötsligt rejält. För mig som redan är halvdöv var detta en katastrof! Jag tryckte telefonen så hårt jag kunde mot örat och ändå så dominerades mina telefonsamtal av "Va?, Vad sa du?, En gång till..". Med andra ord, en ny telefon blev ett måste.. Att det sen tog mig cirkus två veckor, att bestämma mig för vilken telefon och beställa den, få den levererad för att inse att det är fel telefon och legat sömnlös i tron att jag blivit lurad, för att därefter tjata till mig en gratis retur och sen äntligen (tre-fyra veckor efter beställning) få den rätta telefonen, är en annan historia. Nu hoppas jag verkligen att min nya iPhone är värd besväret. Det är med sorg i hjärtat som jag överger min 3,5 år gamla 4 och övergår till en lättare, plattare och nyare 5c. Tack för alla fina minnen, vi har haft många fina stunder du och jag, men nu är det dags för mig att gå vidare mot nya äventyr!
