.

För ett tag sedan så satte jag och Max fart på min morbrors gamla cykel. Det har gått ca tjugo år sedan min morbror gick bort och sedan dess har cykeln bara stått i ett förråd ute i sommarstugan. Trots detta så var det bara lite luft som behövdes pumpas i däcken och lite smörjning av kedjan, och sedan var den som ny! Imponerande va?! Jag säger då det, det var sannerligen bättre förr! Sedan dess så har jag och Max cyklat på våra racercyklar och jag har övat på att känna mig trygg på cykeln med supersmala däck, ingen fotbroms utan två handbromsar (en till varje däck), växlar som sitter nere på ramen som dessutom är en herr-ram som är liiiiite för hög. Jisses, här trodde jag att det bara var och trampa och se glad ut, men icke. Det är en hel vetenskap med den där cykeln. Men det är skojigt att ha en egen racercykel så att jag kan följa med Max på cykelturer ibland, vilket är hans stora intresse. Övning ger färdighet som man brukar säga! Varje cykeltur för mig små "babysteps" närmare en trygg, säker och rolig cykling. Än så länge är det roligt och har gått bra, även om jag ett par gånger glömt bort att jag inte har fotbroms och åkt rakt ut i vägen med hjärtat i halsgropen (där det som tur var inte kommit några bilar eller andra fordon). Och, ja mamma, jag använder hjälm varje gång så du behöver inte oroa dig!

I lördags hade vi 30-års fest för min älskade storebror och sen vaknade jag upp jätteförkyld i söndags. Så jäkla typiskt, att man aldrig kan klara sig undan... I måndags var jag riktigt hängig, täppt i näsan, ont i halsen och ont i kroppen. Somnade fem på kvällen och vaknade kl sex morgonen efter. Trots det var jag ändå helt slut och var tvungen att vila i sängen nästan hela tisdagen. Likaså igår somnade jag tidigt på kvällen och ändå är jag nästintill död idag. Tur att jag slipper ta mig till skolan idag i alla fall. Ska försöka finna ork att skriva på examensarbetet här hemifrån istället... Men först ska jag nog ta en liten tupplur till!

Den senaste månaden har varit väldigt stressig och innehållsrik. Jag har avslutat min praktik och fick världens finaste omdöme och en avskedspresent. Den här utbildningens näst sista seminarium har varit och vi har påbörjat vårt kämpande och skrivande med examensarbetet. Jag har också hunnit göra en omtenta som var envist svår. Ett sjukhusbesök med stick i armen samt ett tandläkarbesök med beskedet om att en tand måste dras ut har även det avklarats. Planeringen inför ihopflyttningen med Max har också startats. Det har med andra ord varit full rulle och jag har inte riktigt hunnit med att fatta att jag tar examen och står inför mitt livs äventyr om mindre än två månader! Ny stad, nytt jobb, nya möjligheter! Det är spännande men samtidigt skrämmande. Jag fiskar efter jobb i Östhammar, men än så länge har inget dykt upp. Just nu försöker jag ta en sak och en dag i taget, för annars finns risken att jag drabbas av panik inför allt som står för dörren. Allting löser sig inom sin tid. Idag har jag jobbat med examensarbetet hela dagen och är nu helt slut i skallen. Men än är dagens arbetet inte över. Förberedelser och eftersökningar inför morgondagens skrivande måste göras och mat ska lagas. Fatta om exakt 54 dagar är allt detta över. Helt sjukt konstigt!

Jag hann bara sluta med penicillinet och vara "frisk" någon dag innan jag blev sjuk igen. I onsdags kväll tog jag min sista penicillintablett och i lördags vaknade jag med halsont och snorig näsa. Nu är jag trött på att vara sjuk! Det här är inte roligt längre! Kan jag aldrig få vara frisk och pigg?! Skithög vad jag hatar allting just nu. Den enda glädjen just nu är alla fina barn på praktiken. Jag bara älskar att vara där! Vill inte sluta, vill inte att tiden ska gå så fort! De är så gulliga, allihopa. Idag har vi öppning på förskolan, bussen går kl 5 från Uppsala. Nu ska jag packa väskan och klä på mig. Jag kommer nog vara ganska mör idag med tanke på att jag gått upp mitt i natta för att åka iväg. Ikväll tänker jag bara vila. Måste försöka bli frisk!

Igår började min praktik och det var så himla kul att få vara med barn igen! Den här gången fick jag nog in en fullträff vad det gäller val av förskola. Jag har aldrig haft en sådan bra handledare (i och försig har jag bara träffat en av mina två handledare än så länge) eller bra och "väluppfostrad" barngrupp! De här fyra veckorna kommer nog gå fort. På fredag ska jag hålla i min första aktivitet som blir massage-saga. Spännande! Nu ska jag dra på mig varma ytterkläder och sen ger jag mig av mot dag två på förskolan. Hoppas på solsken och lite värme idag!

Jag ligger däckad i sängen med någon slags inflammation eller infektion i munnen. Det ser ut som jag stoppat in en tennisboll i munnen för att jag är så uppsvullen. Typiskt! Innan dess var det ryggskott som plågade mig i flera dagar. När jag väl blivit av med ryggskottet hände det här med tänderna/munnen/kinden. Efter att ha plågat mig i flera dagar så fick jag äntligen penicillin igår så nu hoppas jag att det vänder så att jag kan gapa och då också äta som vanligt igen. Just nu får jag trycka in maten i munnen och det tar en evighet att få i mig minsta lilla grej om det inte är flytande. Borsta tänderna och sova ska vi inte ens prata om! Det är nästintill omöjligt... Usch, nej jag hoppas det vänder idag! Nu ska jag försöka rycka upp mig, ta en dusch och åka ut på bondvischan.