.

Äntligen måndag och den nya delkursen startar. Jag höll vad jag lovade - när didaktiska analysen var inlämnad igår och därmed avslutade första delkursen så hoppade och dansade jag runt här hemma och kände "ÄNTLIGEN"! Det var sann glädje! Nu blir det spännande och se vad det här är för kurs, det blir en heldag i skolan idag och sen är jag ledig imorgon. Gud så skönt! Jag ska ta sovmorgon och vila ut ordentligt. Så jäkla härligt, jag längtar tills skoldagen idag är slut! Nej, om man kanske ska göra sig klar och städa upp lite hemma efter helgens äventyr.

Ciao!

 
Mys med gulliga lilla Melvin som döptes igår.

Jag ska inte låta tröttheten ta över men okej, jag ger mig. Idag gick det inte alls att skriva och jag kom verkligen ingenstans! Tog mig en liten kort tupplur tidigare idag men det hjälpte inte så jag ger upp för idag. Attans vad jag är trött på detta skit nu! Jag får lust att rabbla upp alla svordomar jag kan, så trött är jag på allting just nu, är så förbannad på mig själv. J-vla skithög. Jag får gå och göra lite ugnspannkaka istället och försöka pigga upp mig lite grann. Pannkaka är alltid gott och kul att göra när jag väl tar mig i kragen och gör det. Det är svårt att komma igång bara, jag skulle behöva en spark i röven. Någon frivillig som ställer upp och ger mig en spark?

Jag gav upp pluggandet för ett par timmar sedan, är riktigt trött i huvudet nu. Det ska bli väldigt skönt att ta ett avbrott från skolarbetet imorgon för att jobba ett par timmar. Jag hoppas på att kunna sova gott inatt, utan att ligga vaken halva natta. Klockan är sju nu, och jag kilar nu över till min käre broder för att fira att han fyllt år en allra sista gång. Ska bli skönt med lite frisk luft, med betoning på lite med tanke på att Kristoffer bor typ på två minuters gångavstånd härifrån. Nej, nu ska jag bege mig iväg för att äta kakor, bullar och tårta. Nam nam!

Tar en fikapaus på några minuter och lyssnar på lite musik. Ska även smälla i mig någon värktablett mot nack- och huvudvärk. Det onda har inte släppt från gårdagen, har fortfarande lika ont, om inte lite ondare. Tack vare en dag för fyra år sedan - that's my life. Smärta dag som natt, dag ut och dag in. Men nog om det dåliga, här kommer en bra låt.

Efter en lång tuff dag med massa oro, nervositet och spänningar är jag helt slut. Huvudet och nacken gör galet ont och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.. Ingenting biter på smärtan. Redovisningen idag klarade pressen och höll, det blev ett godkänt (antingen fick man underkänt eller ett godkänt). Jag är supernöjd att jag klarade det! Nu hoppas jag bara att flyter håller i sig under resten av veckan när jag ska skriva den didaktiska analysen. Måste peppa mig till max! Jag hoppas att jag hinner klart till på fredag så att jag slipper sitta i helgen. Imorgon blir det upp och hoppa tidigt och kämpa på hela dagen. För att vara så utvilad som möjligt imorgon ska jag snart bädda ner mig i sängen och försöka dämpa smärtan i huvud och nacke, det är välbehövligt efter den här dagen.

Snart ska jag iväg till Kristoffer och kalasa lite. Vi ska fira att han fyllt 27 år med kakor, bullar och tårta. Jag har bakat kokostoscakaka och tigerkaka, precis som herrn önskade. På köpet så fick jag ett stort brännmärke på handen så jag hoppas verkligen att han blir nöjd med kakpresenterna! Innan jag ska iväg ska jag göra lite skolarbete, imorgon är det redovisning. Läskigt värre!

En av de tre världs bästa finfina brorsorna, Kristoffer!

Gårdagen med finaste Alexander var helt underbar. Jag fick massor av blöta pussar! Vi lekte och busade med bollar, innebandyklubbor och plasttrumman. Han satt även denna gång i en plastback och lekte, lilla tokstollen, han älskade det. Under tiden Alexander sov agerade jag chaufför åt pappsen, första gången på ca ett år som jag körde bil, men kunskapen satt som en smäck där i bakhuvudet och jag klarade det galant! När jag sedan kom hem från att ha varit rallyförare så var lillen vaken och tultade runt ute på gräsmattan. Då åkte kameran fram och jag agerade fotograf, Alexander var självklart modellen. Jag placerade honom bland löven och tog en massa bilder, han var så fin! När vi sedan lekt och busat ett tag så var det dags att göra middag, det var pizzabakning som gällde. Alex bakade en alldeles egen pizza, han kollade hur hans farfar gjorde och sen härmade han honom. Lillen tyckte det var superskoj att baka pizza och ville inte alls gå därifrån. Jag hade en helt underbar dag och jag är så nöjd över att Alexander äntligen bestämde sig för att pussas lite med faster. Att jag fick med mig hembakad pizza när jag begav mig hemåt igen gjorde ju inte dagen sämre!


 

Fasters hjärtegull. ♥


Fasters nyklippta stora pojke bakar pizza.

Nu ska jag åka och mysa med lilla virvelvinden. Som jag har längtat efter lilla älsklingen! Han har växt så mycket sen sist vi sågs. Jag ska försöka sno åt mig en och annan puss från lillen. Fast det vet'e sjutton om han går med på det. Alexander, nu kommer faster och busar med dig! Det blir en heldag, full med bus, mys och lek, med världens finaste pojke.

Bernt, tänk att det redan gått nio månader sedan du lämnade oss. Idag för nio månader sedan kämpade jag för att ta mig igenom din begravning. Trots min magsjuka så fanns det inte en tvekan att jag skulle finnas där för att ta ett sista farväl av dig. Den dagen var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv, jag ville inte att det skulle vara sant, jag ville inte inse att du verkligen var borta för gott, att vi aldrig mer skulle få ses. Du var den bästa människan jag någonsin känt, du var inte bara min "plastmorfar", du var min vän, du hade en speciell plats i mitt hjärta. Jag är besviken på mig själv att jag inte passade på att besöka dig mer när du fortfarande fanns här med oss. När mamma sa att du hade gått bort kändes det som att världen gick under, som att tiden stannade upp för en stund. Jag ville inte att det skulle vara sant, jag ville inte inse fakta. Vi hade ju bara för någon dag sedan pratat i telefon och du var så glad för att du skulle få komma på rehabilitering och jag lovade att hälsa på dig. Aldrig hade jag kunnat tro att ditt hjärta skulle sluta slå mindre än 36 timmar senare, det fanns liksom inte ens på världskartan. Trots att det gått nio månader har jag fortfarande svårt att smälta att du aldrig mer kommer tillbaka. Varför var du tvungen att lämna oss Bernt? Jag saknar dig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Finaste bästa Bernt, du får än idag tårarna att strömma ner för kinderna. Jag kommer aldrig glömma dig, du finns med mig så länge jag lever. Och jag lovar att om jag får barn så ska jag berätta allt om dig för dom och jag ska föra vidare alla de ordspråk du lärde mig. Jag älskar dig Bernt Gunnar Larsson. Tack för att jag fick lära känna dig och ha dig i mitt liv så länge. Hoppas du har det bra i himlen och att du har fått bli fri från all smärta nu. Du var en riktig kämpe!

Det här har fått mig att förstå att man inte ska ta saker för givet, man vet aldrig när allting kan förändras.

Jag blir inte klok på mig själv! Idag ska jag till husläkaren kl 10 och tro't eller ej men jag vaknade 04.25?! Morgonpigg som få, det är jag det. Vad ska jag hitta på nu när jag redan hunnit duscha, klä på mig och byta kläder tre gånger, plockat fram och provat de nya skorna, bäddat, sminkat mig och ätit frukost?! Funderar på om jag ska lägga mig och försöka vila en stund innan jag kilar iväg till bussen i iskylan. Det är nog bäst att jag gör det, annars kommer jag ju somna supertidigt ikväll som den tröttis jag nu är..

Bjuder på en bild på trötta jag i min varma kofta som jag hade glömt bort men hittade i garderoben. Nu blir det till att lägga sig raklång på soffan och vila en stund.

Jag vet aldrig hur allting kommer att vara från dag till dag, utan för mig handlar det om dagsform. Idag känner jag mig så jäkla trött, ville absolut inte kliva upp när klockan ringde imorse. Då somnade jag ändå tidigt igår, det är helt galet hur jag kan vara ibland. Om ca en timme ska jag cykla iväg till skolan för ett par timmars workshop, innan dess ska jag pyssla lite mer med utkastet på didaktiska analysen. Är ganska nervös, det känns som att jag inte har kommit så långt med utkastet som jag borde ha gjort. Men shit happens, jag har haft mycket att tänka på de senaste dagarna. Jag får sitta hela nästa vecka och jobba ordentligt istället.
Efter skolan idag måste jag cykla och handla inför bakningen imorgon. Idag fyller nämligen världens bästa Kristoffer år, grattis till honom! Han ska ha kalas i helgen och av mig önskade han sig bakverk istället för någon annan present. När klockan slår 12.00 idag så går startskottet för en helg fylld med mys och skoj tillsammans med nära och kära. Jag längtar något enormt efter detta nu. Då kommer dagsformen vara så bra som den bara kan bli, det ska jag minsann se till!

Jag vill så mycket, kanske alldeles för mycket. Det här funkar bara inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra. Det blir hela tiden ett steg fram, två steg bak. Vad gör jag nu? Hur lång tid kommer det ta? Vad och hur gör jag för att få ihop allt igen?

Jag ska inte låta det ta över, jag ska kämpa in i det sista.

Idag blir det sista rycket på utkastet på den didaktiska analysen till imorgon. Önskar att motivationen var starkare dock. Just nu känner jag mig bara frustrerad över att inget exempel på en didaktisk analys från förskolan är utlagt. Varför ska vi behöva tjata efter hjälp? Det borde vara lika självklart att vi ska få ett exempel som de som inriktar sig mot skolan! Jag blir så förbannad på det här! Hela den här kursen har vi som ska bli förskollärare vara underlägsna, vi får aldrig något exempel, aldrig någon hjälp, aldrig något från förskolan på en föreläsning, ingenting, NADA! Vi ska få kämpa alldeles själva och leta febrilt i litteraturen efter en endaste liten mening om förskolan. Det är ju helt sjukt! Jag klandrar inte mig själv om jag inte klarar den här kursen, jag skyller på lärarna och kursens helt obegripliga upplägg. Men skit i det nu, jag får väl försöka skriva lite inför morgondagens workshop. Fast först av allt - borsta gaddarna, håret och snyta lilla nosen.

Idag var det både en bra och mindre bra dag i skolan. Vi hade lunch mitt i rusningstrafiken, kl 12, och vi sprang från våning till våning, dörr till dörr och letade som galningar efter någonstans att sitta och äta. Efter en halvtimmes letande fick vi nog och satte oss på golvet och åt våra, då pissljumna, matlådor. När vår lärare gick förbi fick hon sig ett gott skratt när fyra vuxna tjejer satt på golvet och glufsade i sig mat likt ett par slafsande hundar. Haha, men allting går bara man vill. Man tager vad man haver, och finns det hjärterum så finns det stjärterum!

Två av damerna sitter och tar igen sig på golvet efter en glupsk lunch.

Snart dags att bege sig mot en heldag i skolan med föreläsning efter föreläsning om juridik och etik. Hoppas det är intressant så att man inte somnar av uttråkning. Resten av veckan kommer jag spendera på olika föreläsningar och är jag inte på föreläsning så sitter jag framför datorn med den didaktiska analysen. Jag längtar efter helgen nu för då kommer fasters lilla virvelvind på besök. Då blir det minsann leka och mysa av! Vi ska även kalasa lite och äta kakor och bullar tills vi nästan rullar. Åh, jag längtar så mycket! Jag lever på det nu att det snart är helg och mys med den finaste killen.

Vad gör man när det känns som om någon dragit undan mattan under fötterna på en och gjort så att man tappat fotfästet? Hur kommer man på fötter igen?

Jag tyckte jag förtjänade att unna mig något extra efter de senaste dagarna med sjukdom, depp och trötthet. Resultatet; Coca-cola i mitt fina koglas och en kexchoklad.

Precis hemkommen från en långpromenad på en timme med Sanna. Det var verkligen upp-piggande och ett skönt och välbehövligt avbrott från pluggandet framför datorn. Innan jag sätter igång med pluggandet igen så ska jag fylla på krafterna och energin med en banan och lite C-vitamin.

Ciao!

Jag förstår piken. Ett ljus gick nu upp och poletten föll ner. Det är absolut inget mer snack om saken nu måste jag säga.

Lagom kul att ställa väckarklockan på en helg. Idag är det höststädning ute på gården. Lilla sjuka jag måste vara med eftersom jag missat alla gånger det varit tidigare på grund av att jag även då varit sjuk. Jag har absolut ingen lust att vara med, men jag får väl se det som ett bra tillfälle att lära känna grannarna. Hoppas det är många som hjälper till så att det går fort! Jag är verkligen inte piggelin idag heller, trots att jag igår somnade klockan halv åtta på kvällen, vaknade till och borstade tänderna, hoppade i säng igen och sov till klockan sju idag. Magen kurrar nu, dags att slänga i sig lite frukost och göra sig klar för höststädningen.

Du betyder allt. Bara sex dagar tills vi ses i tre hela dagar igen. Finaste hjärtat i hela världen. ♥
 

Tänk att allting här i livet kan förändras på en sekund. Det tog bara en sekund och så var det kört igen..

Hade en underbart skojig eftermiddag och kväll igår med fina vänner. Vi busade och härjade lite på stan innan vi begav oss hem till Ida. Vi hjälptes åt alla tre, (jag, Ida och Odett), med att laga mat. Sen satte vi oss framför tvn och åt den goda middagen, flygande jakob, och fikade innan jag och Odett for hemåt igen. Tack för alla skratten och tjejsnacket! Det var inte sista gången vi gjorde det där minsann. Ibland är vänner guld värda!

... ska det bli skönt med lite kvällsmys. Det var en jobbig dag på jobbet idag, är helt slut och tom i bollen! Högar i massor av arbete var det, visste inte var jag skulle börja för att det var så mycket. Hann bara med det allra viktigaste. Helt sjukt att man kan låta det gå så långt innan man tar in hjälp. Nej, nu blir det skola hela dagen imorgon igen och sen blir det kvällshäng med fina vänner. Jag kommer ha en sådan bra vecka nu, umgänge med vänner, familj och de jag tycker om. Det är underbart när man har det så. Att jag idag fick prata med finaste Alexander i telefonen gör inte att jag mår sämre heller. Stora killen kan prata, pussa och vinka till telefonen nu, var tar tiden vägen? Snart är han väl tonåring och ute med brudarna på stan. Nej nu är det dags att göra sig klar för lite tisdagsmys hemma i lägenheten med bra sällskap.

Ciao!

Nu har jag äntligen skrivit klart rapporten! Den är nu skickad till F som är världens snällaste och läser igenom den. Nu måste jag bara vänta på att han ska skicka tillbaka den och så ska jag ändra det som han tyckte lät konstigt. Men jag är så sjukligt trött nu! Mår illa för att jag är så trött, det blir hopp i säng direkt när jag skickat in rapporten. Jag längtar efter att få sussa sött och gosa ner mig i kudden! Det ska bli skönt att få jobba och göra någonting annat imorgon. Nu ska jag äta en kaka och dricka lite innan jag får blodsockerfall och svimmar.

Tjingeling.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Men just nu är jag så fantastiskt glad! Livet är trots allt ganska bra ibland. Imorgon ska jag äntligen, efter ett klartecken från chefen, åka och jobb igen. Jag har saknat min arbetskamrater så mycket, de är så roliga och de får mig att bli glad och glömma alla bekymmer. Jippi! Jag längtar redan! Det är härligt att åka till ett jobb där man trivs och känner alla så väl, och samtidigt dra in lite stålar till hushållet, även om det kanske bara blir några hundralappar. Jag som inte trodde jag skulle få komma tillbaka dit igen. Åh, jag kommer, om än lite trött, kliva in där på jobbet med ett stort leende på läpparna och säga "I'm back in buisness!". Vilken glädje det är som bubblar i kroppen just nu, jag vill bara hoppa runt och tjoa. Tänk, då är man glad! Detta är bevis på att en sådan liten sak kan verkligen göra ens dag, jag fick genast mer energi till rapportskrivandet. Jag ska väl kanske återgå till den nu när jag skrivit av mig min underbara glädje!

Kom inte värst vidare långt med rapportskrivandet igår så jag gör väl ett nytt försök idag. Känner mig inte så pigg, känns som att jag inte har någon ork. Är fortfarande hes och förkyld men jag hoppas det har gått över tills på onsdag då skolan drar igång igen. Jag känner mig, trots att jag har så kort tid kvar för att skriva, onormalt lugn, ingen prestationsångest här inte. Det känns som att jag inte riktigt vet vad som förväntas att jag ska ha med i rapporten vilket gör det lite mer okej att få komplettering. MEN, jag vill ju självklart inte få det, jag satsar ju på att klara rapporten och få godkänt! Jag längtar tills på tisdag för då är rapporten inskickad och jag tänker få ta en dag ledigt innan jag startar på didaktiska analysen. När den här kursen är slut och jag har klarat av allting så tänker jag hoppa jämfota upp och ner och skrika "JAAAAA, ÄNTLIGEN!". För nästa kurs är inte lika svår (har jag hört), så då blir det kanske liiite lättare. Hoppas kan man ju i alla fall alltid göra! Blä, det är väl dags för mig att sätta igång med rapporten igen.

There was a time
I thought, that you did everything right
No lies, no wrong
Boy I, must've been outta my mind
So when I think of the time that I almost loved you
You showed your ass and I saw the real you
Thank God you blew it
Thank God I dodged the bullet
I'm so over you
So baby good lookin' out

Vissa människor har bara det. Det som no matter what kan få en annan människa att bli så sjukligt glad och känna sig tillfreds med livet. De människorna är så fantastiska, och jag tror att de är sällsynta. Ni som träffat en sådan människa, håll fast och släpp aldrig den personen. Ofta så vet inte människor som har det själva om det och det är det som gör att de inte förlorar den förmågan att kunna sprida sin magiska glädje omkring sig. Tummen upp för människorna som har det! 

Idag är det min allra sista dag på praktiken. Det känns väldigt tråkigt att jag inte ska dit på måndag för jag älskar barnen, de är så underbara. Så, hur har jag laddat upp inför denna dag då? Jo, jag har bakat kokostoscakaka som jag ska bjuda på. Riktigt mumsigt! Sen så kramade jag, alla de barnen som jag inte kommer träffa idag, hej då igår. Det kändes sorgligt. Men, mitt i allt det tråkiga och sorgliga så laddade jag igår upp med lite torsdagsmys med härligt besök. Mycket skratt gjorde susen, jag känner mig glad och redo för en enda lång dag med massa sorgliga kramar och hej då'n. Jag kommer inte vilja åka hem från praktiken idag. Får trösta mig med att jag ändå har haft fem bra veckor och mött massa fina barn. Ett minne för livet!

Den här veckan började lite skakigt med sena bussar, sena kvällar & en sen Isabelle. Jag har varit så trött, tröttare än tröttast. Ingen pluggmotivation finns i kroppen. Jag roar mig hellre med annat. Snart är praktiken över och då får jag gå tillbaka till verkligheten, till det jag är van vid. Just nu är det lite för mycket med både praktik, resande och pluggande på en dag. Bara för det har jag bestämt att jag idag förhoppningsvis ska ha en trevlig kväll och bara må bra. Detta hoppas jag kan vända veckan till något bättre!

Tjingeling.

Efter lite mer än ett år i lägenheten så har jag plockat ännu lite fler vuxenpoäng. Jag har skaffat parkeringsplats! Det känns jäkligt skönt faktiskt, nu kan jag ha folk över när som helst utan att de ska behöva tänka på var de ska parkera och på att de måste betala en massa. Platsen är precis utanför mitt fönster också så jag kan ha uppsikt över den. Härligt!

Only time will tell..

Det blev en sen kväll i torsdags så igår var jag supertrött. Sov hela vägen på bussen hem och sen somnade jag som en stock i soffan när jag kom hem, och sov tills ett telefonsamtal väckte mig en timme senare. Trots det somnade jag tidigt igår kväll. Sen sov jag till åtta imorse och då gick jag upp och åt frukost, sen hoppade jag i säng igen och sov ett par timmar till. Snacka om att jag var trött och slut! Men nu är jag piggelin igen och det är dags att sätta igång med lite skolarbete innan klockan blir allt för mycket. Jag är fortfarande på prima humör, vilket känns riktigt härligt! Det känns dock synd att sitta inne en sådan här fin dag, kanske tar en promenix lite senare i solskenet.