.

Vad har jag gett mig in på?

Ja det funderar jag faktiskt på just nu..? Skolan har startat, men det blev ingen mjukstart direkt. Det känns som att man bara kastas in i något utan att fatta något av vad det handlar om. Igår eftermiddag kom bomben - Läs 4 böcker tills på fredag, skriv en text om ett ämne i en text tills på torsdag kl 17. Eftersom jag slutar kl 16 imorgon så finns det ju ingen annan utväg än att läsa allt idag och knåpa ihop en halvbra text. Jag kämpar med det där att inte alltid vara perfekt vad det gäller texter. Ingenting duger ju för mig så jag kan ju sitta dag ut och dag in och ändra fram och tillbaka. Nu har jag blivit tillsagd att det gäller att priotera lite, och den här uppgiften är ju trots allt inte examinerande så jag tänker inte ta livet av mig för att kunna få till en perfekt text. Nej nej nej! En halvbra text får duga för nu. Ögonen smärtar, illamåendet, huvudet och nacken tar livet av mig och tröttheten gnager. Så jag tänker hoppa i säng inom kort om jag ska orka med den långa dagen imorgon som innehåller tre föreläsningar efter varandra från kl 8 till 16. Jösses amalia! Snacka om att man kommer bli slut i skallen då. Bäst att jag ändrar lite till på texten så att jag kan få hoppa i säng någon gång. Motivation under en sådan här press = NOLL! zZzZzZ...


Laddar upp innan allvaret startar.

Gårdagen med finaste Alexander var helt underbar, även om jag på hemvägen fick skavsår och var trött och grinig. Vi lekte med bollar, coca cola flaskor, åt morot och pussades. Han är så himla fin, min älskade lilla brorson, min gosegris. Vi ska ses idag också, så jag får lite extra dos av bebiskärlek innan skolstarten imorgon. Om lite mer än en timme så ska jag kasta mig på cykeln och åka iväg för att fira mamma som fyllde år för ett tag sedan. Jag ska ladda upp med en kväll med god mat, fika och alla jag tycker om såhär dagen innan allvaret drar igång igen. Det känns riktigt skönt! Nu måste jag skriva ut ett papper åt mamma och så ska jag fixa till mig och göra mig klar innan jag far iväg.


Ibland är det de små guldkantade ögonblicken som skänker mest glädje.

Okej, nu är sommaren och lovet inom kort slut. Eftersom sommaren inte blev som jag riktigt hade trott och önskat mig måste jag titta tillbaka på de fina stunder som denna sommar och ledigheten har gett mig. Här fick jag världens skratt-attack för att vinden blåste sönder min blomma. Kan inte låta bli att skratta när jag ser de här bilderna. Det är ren och skär glädje i mitt ansikte, vilket är underbart att se. Tänk vad lite barnslighet, vind, en blomma och en kamera kan skänka en egentligen - Glädje, Skratt och konstanterandet att man aldrig ska ge sig. Jag lyckades få min perfekta "blåsa på blomma"-bild till slut. Slutet gott, allting gott


Gosegrisen.


Imorgon kommer min älskade lilla gosegris till Uppsala, jag längtar såå mycket efter den lille krabaten! Världens finaste Alexander som, jag måste säga, är en riktig snygging i tuppkammen som faster fixade. ♥


"Sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol. Sommar, sommar och sol, en himmel så blå som viol."

Jag bjuder på en tjusig bild tagen när vi var på promenix ute vid sommarstugan sist vi var där.



Solsken, en stenmur, blombukett och en fotograferande mor. En ganska härlig bild tycker jag allt att hon fick till! De skinande röda skorna är ju pricken över i:et också.


Snart rullar det igång igen.

Imorgon inleder jag den allra sista jobbveckan på stället där jag jobbat de senaste tre åren. Snart drar hela faderullan igång igen med skola, VFU, tentor och plugg. Idag har jag försökt att gå lite grepp om vad som komma skall, litteraturlistan checkad, VFU begärd och schema utskrivet. Nu återstår bara själva skolstarten. Jag längtar verkligen inte men samtidigt ska det bli skönt att allting rullar igång igen för när man väl är inne i allting så swischar tiden fram, så med andra ord snart är det jul..! Med start imorgon så får jag njuta av att jobba tillsammans med alla på jobbet, jag kommer sakna alla när jag tar mitt pick och pack och går utanför dörrarna på fredag. Fast livet går ju vidare, jag får trösta mig med det. Allt fokus, all energi och all tid lämnar jag åt skolarbetet. Jag kan bara inte fatta att hela jäkla sommarlovet har gått, att endast en vecka återstår. Helt galet! Ikväll ska jag mysa ner mig med en filt och lite god mat framför tvn. Njuta av lugnet före stormen!

Det ska va' gött å leva, annars kan det kvitta..

Här kommer allt jag varit med om och upplevt de senaste sommarveckorna i bilder.

Sommarstugan


Röda bär som fick bli några av motiven i vår fototävling vi anordnade i sommarstugan.





Jag har dille på att fota fina blommor.


Kossa Muu. Men ändå inte en "riktig" ko, det fanns ingen som var svart och vit.

Skottland

Fasters älskade hjärta badar inför sitt livs första bröllop.



Pappa och bebis med Skottlands traditionella klädsel, kilt samt kiltbyxor.


Hela familjen bröllopsfina.


Grabbarna tillsammans med killen som spelade säckpipa.


Trött mysig bebis på pappas axlar.


Pretty boy walking down the street.


Sitting down on the street in Scotland.

Alexander 1 år


Spännande och roligt att öppna paket.



"Wow kolla vad jag fick av faster!"


"Tut tut, här kommer vi. Fortare farbror, fortare!"



Farbror, farfar, farmor och gammelmoster är roliga att vara med. 


Fasters älskling som har blivit så stor. Underbar och väldigt älskad av alla. Jag älskar dig plutten. ♥


It still hurts, what do you say when words are not enough?

Tänk att ett helt år har gått sen den dagen. Jag kan knappt förstå att det är så länge sedan nu. Tiden snurrar alldeles för fort. Hade jag vetat det då, allt det jag vet nu, skulle jag verkligen gett mig in i det? Nej kanske inte, för det gör fortfarande ont.. Visst, tiden läker alla sår sägs det ju men i detta fall handlar det snarare om att jacket efter såret har blivit ett ärr som sakta bleknar mer och mer. Detta sår har rivits upp många gånger under detta år, och ärret är stort och fult. Trots allt det fula, dumma och onda så kan ändå, i vissa svaga stunder, tänka tillbaka på det som var bra och så underbart härligt fint och sakna det något enormt. Fast ändå ställer jag mig alltid frågan om de små guldstunderna som fanns där, om de fina ögonblicken, gjorde det värt all den smärta, sorg och saknad? Det här har varit det tuffaste året någonsin, jag har kämpat i stort sett varendaste dag. Ingen kan veta eller förstå hur djupa spår detta har satt i mig. Det är tur att jag har så otroligt fina människor i min omgivning som ändå gör det värt att inte ge upp. Tack till alla er som alltid finns där och bryr er. Jag vet att det inte alltid är så lätt eller roligt att handskas med sådant här. Ni får mig att tro att det kommer en dag då allt blir bättre. Jag lever för "en dag i taget" och när jag minst anar det så är dagen då allting är lite bättre här. Plötsligt händer det.

"Just gonna stand there and watch me burn..?"

Verkligheten var lite jobbigare och lite tuffare att komma tillbaka till än vad jag hade trott. Allt vad ork heter har alldeles försvunnit ur mig. Det har gått i ett, med jobb, kalas, kompishäng, bakning, hemskötsel, cyklande hit och dit osv osv. Därför så tar jag långledigt nu för att kunna återhämta mig, ordna upp allt och komma tillrätta igen. Idag jobbar jag halva dagen och ikväll drar jag troligtvis ut till sommarstugan och kommer hem igen på söndag eftermiddag, och sen på måndag tar jag ledigt. Sen ska jag försöka komma tillbaka med nya krafter och starta om på nytt igen, ska försöka hålla mig över ytan. Måste ta tillbaka känslan av att detta, trots att det hittills ser väldigt mörkt ut, kan bli ett bra år. Just nu är därför ett miljöombyte på sin plats. När jag känner mig manad så skriver jag här igen, kanske slänger in några bilder eller så. Den som lever får se!

Back to reality..

Efter 10 dagars härlig ledighet så är det dags för mig att återgå till jobbandet imorgon. Det lockar inte. Jag vill vara ledig ännu längre! Men för att få stålar så måste man slita för dem. Det var ett rejält uppvaknande när jag nu kom hem, som ett slag i ansiktet. Både kyl och frys ekade tomma så det var bara att halta sig ut och handla. Som tur var så kunde världens snällaste pappa hjälpa mig så det underlättade lite grann iallafall. Tvätten efter dessa tio dagar bara vällde över så det var bara att ta sig i kragen och boka upp en tvättid. Blommorna var vissna och halvdöda. Så med andra ord har jag haft fullt upp med allt som vardagen innebär. Jisses, jag är alldeles slut och tån värker så jag tror jag svimmar snart. Nu blir det lite C-vitamin, macka och högläge på foten framför tvn. Sen blir det absolut en tidig sänggång om jag ska orka med allt på jobbet imorgon. Det känns verkligen att man är hemma igen, tillbaka till verkligheten och allt som den för med sig ba!

Hejsvejs.


1 år ♥

Idag fyller världens finaste lilla charmtroll ett år!  Jag minns den dagen du föddes som om det vore igår. Under hela tiden du låg i magen så hoppades och trodde jag på att du var en liten Alexander. Jag hade känt dig sparka och buffa med din lilla rumpa. När du äntligen var ute kom glädjetårarna, bilden som din pappa skickade var så fin, du var så liten och underbar. Du var pappa upp i dagen. När vi träffades för första gången så var inte ett öga torrt, du var så perfekt. Jag älskade dig från första ögonblicket. Tänk att ett helt år har gått sen du kom till denna värld, och tänk så mycket du varit med om. Du har rest världen runt och växt så det knakar under hela tiden. Nu är du redan stora pojken. Fina fina du, jag kunde inte vara gladare att du finns. Du betyder allt för mig. Jag älskar att höra ditt skratt och se dina små tänder, det är underbart. Lilla fina du, jag älskar att få snusa lite på dig och känna din bebislukt. Aldrig har något värmt mitt hjärta som när du pussas, gosas och busar med mig. Jag älskar när du dansar på ditt egna lilla vis, du är så fin. Dina små tår, dina små händer, ditt mjuka rödlätta hår, hela du gör mig lycklig. Jag älskar dig lilla Nils Åke Alexander. Du är fasters lilla pojke och det finaste jag har i mitt liv. ♥



Världens finaste pojke, du är lycka, kärlek och glädje. Jag älskar dig, fasters lillprins. ♥


RSS 2.0