.

Jag älskar dig.



Det finns inte ord för hur mycket du betyder för mig, du är glädje, lycka och kärlek. Jag älskar dig mitt lilla charmtroll. ♥


Have you ever been so sad you can hardly stand. Lying on the ground, head in your hands? I have, I have.

Have you ever tríed to smile and hide your pain, even though you're not okay?
I have, I have.
Have you ever been caught in the pouring rain, wondering if anything can ever feel the same, again? Yeah.
You
try to be proud of who you are, but still you got to let those teardrops fall, away.

I can feel it all down deep inside.
But oh, I want to let these feeling rise.

I know it will be fine.



Midsommarhelgen.

Då var midsommarafton över för det här året. För andra året i rad så jobbade och slet jag på midsommar. Tråkigt för jag hade hellre spenderat min midsommarhelg i sommarstugan med Alexander och alla de andra. Men jag får väl se det som att jag får ju iallafall mycket pengar eftersom jag jobbar kväll och storhelg. Idag jobbar jag kväll och imorgon jobbar jag ett pass från 7.30 till 20.30, med endast en timmes rast. Det blir tolv timmars jobb. Jag kommer vara helt död när jag slutar! Jag som tycker det är jobbigt att jobba ett pass och så ska jag jobba dubbelpass nu. Som tur är så är jag ledig på måndag, men då måste jag försöka ta mig iväg och fixa ett pass för nu har jag skjutit upp det alldeles för länge. Om en månad åker jag till Skottland, då ska jag äntligen få mysa med lillen igen! Nu kommer jag inte få träffa honom mer innan vi är där eftersom jag jobbar i stort sett varje kväll. Men innan jag åker till Skottland återstår tre tuffa veckors jobb som undersköterska. Det känns inte alls som att det är eller har varit midsommar, jag har fastnat i den där cirkeln igen där jag bara sover, äter, jobbar, sover, äter, jobbar.. Det är helt sjukt att inga sommarkänslor som helst har infunnit sig hos mig. Nej, nu har jag bestämt mig för att nästa midsommar vill jag inte jobba. Stora pengar eller ej, jag vill kunna fira och ha roligt. Det får vara ett löfte som vi får se om jag kan hålla!


Dagarna blir till år.

1461 dagar - 208 veckor - 4 år passerade och ändå minns jag den dagen, då olyckan som förändrade mitt liv för all framtid hände, som om det vore igår. Inte en enda dag har jag varit fri från smärtan, trots att man lär sig leva med den så finns den alltid där. För fyra år sedan idag var det midsommarafton. Hjärnskakning, kräkningar, sömnlöshet, smärta, sår, blåmärken är orden som kan sammanfatta den midsommaren. Det första året var nog det värsta jag någonsin upplevt. Kämpan genom sista året i gymnasiet med fruktansvärd smärta som ingen kunde se eller förstå. Men jag tog mig igenom första året och nu står jag här fyra år senare och jag lever. Jag kan erkänna att jag många gånger funderat på hur mitt liv sett ut idag om jag inte blivit påkörd, om jag bara åkt fem minuter senare. Trots det kan jag ju aldrig ändra på det som hände. Jag kan inte fatta att det gått fyra hela år, att jag levt med det här i 1461 dagar. Helt ofattbart! Det är en väldigt lång tid. Numera så tar jag en dag i taget vad det gäller min smärta och jag vet väldigt väl vad det är som gör att smärtan förvärras. Jag undviker ofta de siturationerna. Sånt är livet, svårt att göra något åt.

Lever loppan.

Ingen tid för uppdatering av bloggen har funnits. Jag har flängt runt hit och dit, det har varit full rulle. Har träffat en massa fina människor. Nästan varje dag har jag träffat den mest underbara söta killen, han är den enda killen för mig just nu. Finaste älskade hjärtat. Jag har levt loppan de senaste veckorna, jobbat dagtid och umgåtts på kvällstid. Det har blivit långa dagar med lite sömn och mycket skoj! Imorgon börjar dock det tråkiga allvaret igen med jobb, kvällstid för det mesta. Men innan dess blir det fika och bio med Annika lite senare idag. Ska bli superskoj, har inte varit på bio på över ett halvår. Bilder från mina härliga underbara dagar kanske kommer när tid finnes. Just nu ska jag bara svepa runt här hemma och lyssna på musik, vicka på bakdelen och städa. Första dagen på hela månaden jag har tid med detta. Har inte varit ledig en endaste dag sen jag kom hem från landet, har det inte varit jobb så har det varit övernattning någonstans eller umgänge med människorna i mitt liv. Time to go, nu ska jag fortsätta leva loppan och njuta av mitt goda humör.

Take care. Tjingeling!


Sanna mina ord.

"Jag har många kompisar men få vänner. Skillnaden mellan kompis och vän är att en kompis vet ingenting medan en vän vet mycket om mig och jag vet mycket om den. Vänskap handlar om ömsesidigt förtroende."


Vill tillbaka!

Nu har jag landat hemma i den tomma varma instängda lägenheten igen. Jag ville verkligen inte åka hem, det var helt underbart ute på landet. Orden som sammanfattar en fantastisk helg - god mat, hammock, promenader, blommor, solnedgång vid havet, sol, skratt, hicka, bränna, gräsmatta, brasa, grilla, film, godis, drinkar, korsord, fotografering, modellande & myggbett. Åh jag längtar tillbaka. Har fått många roliga minnen, som exempelvis att vi läste korsord och jag drack upp hennes drink, och som att jag fotade fina solnedgången, som att jag var modell, som att jag njöt av varenda sekund och kände att det är ute på landet jag hör hemma. Oförglömgliga minnen. Det var så härligt att slippa alla människor, all stress och ja allting som livet här hemma innebär. När jag kommer ut på landet känner jag lugnet inom mig, jag mår bra av att vara där. Jag älskar allt vad landet innebär (förutom mygg, spindlar, getingar och alla andra snuskiga insekter). När jag vinkade hejdå till landet började stressen infinna sig direkt, blev nästan gråtfärdig. Men efter en underbar helg kommer denna fantastiska vecka som är fullsmockad med jobb, ett välbehövligt besök, utgång med jobbet och kompisträff. Efter den fantastiska veckan ska det bli en härlig helg med ett kärt återseende med övernattningar. Jag ser verkligen fram emot det! Det ska bli en vecka med folk som är bland de bästa. Med andra ord så får jag glädja mig över det istället för att sörja över att jag var tvungen att vinka hejdå åt landet.

"Det var så härligt att känna skrattet bubbla i hela kroppen, det gick inte att hålla tillbaka, ögonen glittrade igen."  


Nu drar jag härifrån!

Hej då Uppsala, lägenhet och stress. Nu drar jag från stan. Det ska bli så jävla skönt. Jag ska njuta av värmen, god mat och lugnet. Landar hemma i lägenheten på tisdag igen. Landet here I come!