När verkligheten hinner ifatt.
Den senaste månaden har varit väldigt stressig och innehållsrik. Jag har avslutat min praktik och fick världens finaste omdöme och en avskedspresent. Den här utbildningens näst sista seminarium har varit och vi har påbörjat vårt kämpande och skrivande med examensarbetet. Jag har också hunnit göra en omtenta som var envist svår. Ett sjukhusbesök med stick i armen samt ett tandläkarbesök med beskedet om att en tand måste dras ut har även det avklarats. Planeringen inför ihopflyttningen med Max har också startats. Det har med andra ord varit full rulle och jag har inte riktigt hunnit med att fatta att jag tar examen och står inför mitt livs äventyr om mindre än två månader! Ny stad, nytt jobb, nya möjligheter! Det är spännande men samtidigt skrämmande. Jag fiskar efter jobb i Östhammar, men än så länge har inget dykt upp. Just nu försöker jag ta en sak och en dag i taget, för annars finns risken att jag drabbas av panik inför allt som står för dörren. Allting löser sig inom sin tid. Idag har jag jobbat med examensarbetet hela dagen och är nu helt slut i skallen. Men än är dagens arbetet inte över. Förberedelser och eftersökningar inför morgondagens skrivande måste göras och mat ska lagas. Fatta om exakt 54 dagar är allt detta över. Helt sjukt konstigt!