.

Dagen på den nya förskolan på praktiken var super! Förskolan innehåller två små avdelningar som bildar en enda stor avdelning som har blandade åldrar på barnen, från ett till sex år. Jag älskar de små liven. Även om jag fick väldigt ont i huvudet av allt ståhej så är jag riktigt nöjd med första dagen. Att det var en riktigt solig och fin dag försämrar ju inte saken. Som toppingen på kakan så är illamåendet och magsjukan nästan puts veck! Jag hoppas verkligen att jag klarar mig från sjukdom ett tag nu. Kommer magsjukan och illamåendet tillbaka så starkt som sist igen så blir det sjukhuset nästa. Jag har fortfarande inte återhämtat mig, men jag får vila om fyra dagar. Om fyra intensiva dagar får jag lata mig och bara sova i min egna säng i min alldeles egna lägenhet. Två helger i rad har jag spenderat tid och sovit över hos mina föräldrar. Det är tack vare dem som jag har klarat att ta mig ur magsjukan två gånger nu. De har fått mig att tänka på annat och fokusera på att peta i mig maten och sedan behålla den. Pappa kom som en räddare i nöden i lördags när jag trodde jag skulle behöva åka till akuten. Det ska bli skönt att bara ta det lugnt hela helgen innan skolan sparkar igång igen med tentor och läsning. Imorgon blir det en hektisk dag; en tidig morgon med en bussresa till förskolan, sju timmar på förskolan, en timmes resväg hem, pakethämtning, hem och kasta i mig lite mat, till mamma och träffa Fredrik, Annika och Alexander, pussa lite på Alex i en timme eller två innan jag vinkar hejdå på ett halvår till dem, sedan hem och sova innan jag ska upp tidigt på onsdag morgon och åka till praktiken igen. Åh herregud, hur ska jag orka? Jag blir trött av att bara tänka på allt som ska hinnas med under morgondagen, det kommer bli tuffa 24 timmar det måntro! Ge mig styrka.

Om två dagar ses vi för sista gången på sex månader. Hur ska jag överleva? Min älskade söta lilla kille, min bebis. Min stora lycka just nu i livet lämnar mig i ett halvår. Jag kommer sakna ihjäl mig efter min lilla kärlek. Kommer nog fälla en och annan tår på tisdag när vi säger hej då till varandra. Lilla lilla Nisse. ♥

Sinnet är som en fallskärm, det fungerar bara om det är öppet..

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva även fast jag egentligen har hur mycket som helst att skriva.. Hur som helst så har jag haft en bra helg. Lördagen var riktigt trevlig med mat, fina människor, mys, film och övernattning. Gårdagen, söndag, på eftermiddagen mötte jag upp Ida, Sofia och Odett på stan. Vi gick till Dragon palace och käkade kinabuffé, snackade massa strunt och skrattade. Mycket mycket roligt och trevligt var det! När jag sen kom hem slängde jag mig på soffan och totaldäckade. Det tar på krafterna att flänga runt och träffa massa trevliga underbara människor. Men det är verkligen värt det! Idag ska jag försöka plugga, städa och planera lite för de kommande veckorna..

Sorgligaste dagen på länge, inte ett öga var torrt tror jag. Vi fick ta farväl av vår älskade Bernt idag. Tårarna rann, det fanns inget stopp. Alla storbölade, du var den finaste och underbaraste människan som gick i ett par fötter. Det var så jobbigt! Men det var en väldigt fin begravning, prästen var jätteduktig. Det var många där för att ta farväl. Prästen nämnde mig i sitt tal och jag skrattade till med tårarna rinnande längs kinderna. Han sa ".. och alla de mobil-lektioner som Isabelle hade..". Hur ska vi klara oss utan vår Bernt? Att se mormor, moster Monica, och Bernts son Mattias ta farväl var så jobbigt. När vi alla i familjen klev fram till kistan för att ta farväl och lägga en ros på kistan så grät vi allihop. Du var en riktigt härlig människa och älskad av oss alla. Du har varit en del av våra liv i mångamångamånga år och betydde så otroligt mycket! Vi älskade dig av hela våra hjärtan. Hur blir det nu? Vi kommer automatiskt att säga mormor och Bernt, det kommer vara svårt att vänja sig vid att du är borta. All kärlek till Bernt, du är och förblir saknad och du kommer fattas våra liv. Vi älskar dig Bernt Larsson, du gav oss glädje och skratt. Minnena av dig lever föralltid kvar. Bernt är född som Bert, men en felinskrivning i skolan gjorde att han fick byta namn till Bernt. Alla historier och skämt kommer jag sakna.
Bernt Gunnar Ingemar Larsson, 1932-12-29 - 2011-01-10. Vila i frid min älskade extra morfar och världens bästa vän. ♥

    

En fin, sorglig men bra begravning. Farväl min vän. "Med dessa blommor säger vi farväl". Ha det bra och dra på dig dansskorna var du än är nu. PUSS & KRAM från din mobil-lärare. ♥

Känner man sig deppig eller nere så ska man lyssna på vad barnen säger. Barnen är ju för härliga!

"Man skiljer sig om pojken vill det andra och flickan vill det tredje."
                                                                Christa 7 år.

"Om man står vänd åt sidan och ändå tittar på varandra hela tiden
så vet man att man tycker om varandra."
                                                                Sofie 8 år.

"Om tjejen måste laga maten varje dag är man otrogen."
                                                                Peter 8 år.

Värdelös. Kul. Tack för det liksom! Smärta. Det är inte min ensak längre. Hon hade rätt. Roligt liv, verkligen. Walk away from the pain.

En vecka har gått sedan jag fick samtalet och det känns konstigt varje gång jag tänker på att du är borta. Det är så sorgligt, tårarna är ett bevis på hur mycket du betydde. Så många minnen finns det, jag glömmer dig aldrig. Du var världens bästa helt enkelt. Jag är glad att du har förgyllt mitt och alla andras liv så länge. Inte en enda gnutta ondska fanns i dig. "Hellre äter jag än ser mina barn svälta", det ska jag föra vidare till min familj. Jag kommer sakna våra busringningar till varandra, jag kommer sakna "HAN" och "HON", jag kommer sakna dina skämt och ordspråk, jag kommer sakna dig och ditt barnasinne. Du lever kvar i minnena min älskade vän!

Varje gång jag tänker att jag bara ska skriva en kort liten grej om dig så blir det bara längre och längre. Det finns så mycket man kan skriva men jag måste begränsa mig. Bernt Larsson, tack för all glädje du gett mig under hela mitt tjugoettåriga liv. Du finns i mitt hjärta ♥

Här är en bild på underbara lilla älsklingen från barnvaktningen i måndags. Om två veckor åker F & A och tar med sig min älskade brorson, dom blir borta i 6 månader. Hur ska jag klara mig? Han kommer ju vara stor pojken och typ gå när han kommer hem. Snyft och jag kommer inte kunna åka och hälsa på för jag har ju den där satans skolan! Kommer han ens känna igen mig när han kommer hem? Förmodligen inte :( Jag vill inte att dom ska åka! Min lilla söta mysiga älskling. Vem ska nu göra mig glad när jag är ledsen? Jag får väl skypa eller något med dom. Tänk er, under de här snart 6 månaderna som Alexander har funnits har jag alltid blivit upp-piggad och glad när jag har träffat honom. När han är glad är jag glad, när han mår bra, mår jag bättre än någonsin. Jag älskar min lilla Nils Åke Alexander! Det finns ingen som får mig må bättre just nu. Han är så fin min lilla lilla tjockis. :) Gränslös kärlek ♥ 

"- du behöver lite honung, alltså lite mer honung i livet."

jag vet att du finns därute någonstans, så klart inom mig!

Hon är bara för underbar min mamma. Hon fick mig just att gå från att störtgrina till att gapskratta! Haha, hon är verkligen bäst! Hon är mitt personliga bollplank och min stöttepelare. Hon är en stark kvinna. Även fast hon har sorg så tar hon hand om mig. Min alldeles egna hönsmamma. Världens bästa mamma (ibland). Hon är vet alltid allting, hon har alltid rätt även fast jag inte vill erkänna det. Min mamma är väldigt omtänksam och hon tänker alltid på mitt eget bästa även fast jag ibland kan tycka att det blir lite för mycket. Det enda jag säger ibland när vi pratar är bara "jag mår, jag är, men jag då?", jag säger bara jag, jag, jag och frågar då inte någonting om hur hon har det. Fast det händer ju inte alltid. Mamma är bäst. Hon sa idag att "jag såg hur du sken upp när han höll på med bilen". Du är ju tokig du mamma. Håll i dig nu mamma, här kommer ett uttyck som jag tagit från Leif. Jag är mammas favoritdotter!

Jag vet, jag ser lagom road ut.
Tack för att du finns och för att du alltid ställer upp för mig mamma.
Kärlek till dig! ♥

Det högsta är inte att inte falla, utan det är att kunna resa sig varje gång.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

En kram är den perfekta gåvan, en storlek passar alla och alla har en att ge bort.

Jag har gått och blivit förkyld och nu har den nog letat sig upp till hjärnan för jag kan inte tänka alls. Det är som bomull i huvudet. Jag känner mig trött, hängig och snorig. Helst utav allt skulle jag bara vilja dra täcket över huvudet och sova bort resten av dagen. Men sånt kan man ju aldrig göra när man har tenta. I hate tentor i sådana här lägen! Dock (hihi, han sa det så ofta så jag har nu börjat använda det ordet mamma) måste jag kämpa på för jag känner att den måste vara klar senast på söndag, även om jag har över en vecka på mig innan den ska vara inne, eftersom den nya kursen kör igång på måndag. Suck, det är väl bara att fortsätta med bomullen i hjärnan och snoret i bihålorna som plågar öronen som gör ont. En liten jobbig förkylning stoppar inte mig ska ni se! Har jag klarat mig felfritt, utan en enda underkänd grej, i ett helt år i skolan så ska jag inte falla trots dessa motgångar! Jag är superwoman (eller inte!).

Det här är det sista kortet jag har på min älskade extra morfar, vår älskade Bernt.
Här är han tillsammans med Fredrik och Alexander.
 


Han ser så glad ut, tack gode gud för glädjespridaren Alexander. Vi skämtade alltid om att Bernt och Alexander alltid hade kläder på sig som matchade. Fina fina Bernt, varför skulle du gå bort? Din kämpe, jag är glad att jag fick prata med dig i telefon en sista gång i lördags. Du var världens snällaste och mest omtänksamma, även fast du låg på sjukhus och mådde dåligt brydde du dig så mycket om hur vi andra hade det. Trots att du var jättedålig i lördags så skämtade du med mig och skrattade, "Det blir åska och driv-is imorgon" sa du. Underbara bästa du, jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Det är så overkligt.. Jag vill inte fatta att det är sant! När mamma ringde i tidigt i måndags och berättade att du gått bort under natten frågade jag om hon skämtade. Inte för att det skulle vara roligt utan för att det kom så oväntat och hastigt fast jag visste att du var sjuk. Man kan aldrig bli tillräckligt förberedd på något sånt här, speciellt eftersom vi pratade om att vi skulle träffas när du kom hem från sjukhuset igen. Det var så konstigt att du var borta, jag bröt ihop och grät som ett litet barn direkt när jag fick beskedet. Jag spelar amazing grace för dig varje dag, hoppas du hör det där uppe i himlen. ♥

"Det lönar sig inte att springa om man är på fel väg"

"Bra karl kvinna reder sig själv"

Idag var det dags att återigen kliva in genom dörrarna på skolan. Det gick bra, jag tog mig igenom dagen. Helena och jag satt och diskuterade grupparbetet och en massa annat. Hon är bra att prata med, när det bara är hon och jag. Hon är den tjejen som har varit som jag är och växt något enormt under de senaste åren. En dag kanske jag blir som hon? Det återstår att se, hon är iallafall väldigt bra att ha som vän när vi är själva. När det är andra där blir varken hon eller jag lika pratglada. Hon är också blyg, snäll och har varit sådan som tar för mycket skit. Nog om Helena. Imorgon har vi opponering vilket känns superjobbigt eftersom jag hatar att redovisa och stå framför folk. Jag vill inte ens tänka på det, det är tur att vi är tre eller åtminstonde två iallafall. Det är skönast med gruppredovisning för då kompletterar man varandra. Nu ska jag göra lite mat sedan sätta mig bekvämt och läsa igenom det egna arbetet så jag vet hur jag ska kunna försvara det vi skrivit.

"jag har gråtit salta tårar för din skull, kanske i hopp om att du skulle förstå.."

Vila i frid världens bästa älskade Bernt! Hoppas du får det bra där uppe i himlen. Vi ses i nangijala. ♥

Jag har aldrig i hela mitt liv mött en sådan omtänksam och stark människa som Bernt. Han hade den starkaste viljan och kämparglöden jag någonsin sett. När jag var liten brukade han alltid vara med och leka med mig, sitta på mina kafferep och dricka kaffe med mig och mina dockor. När jag blev lite äldre brukade han alltid skjutsa mig dit jag skulle, han fanns alltid tillhands. Bernt och mormor brukade i mångamångamånga år komma hem till oss varje vecka och då brukade jag få åka med Bernt när han skulle sätta in annonser i tidningen, till fyris park och han tog med mig överallt. Jag brukade gunga utanför mormor och säga: "Titta mina fötter är borta", och Bernt spelade med. Han var min stora idol när jag var liten, min bästa vän. Bernt var alltid så glad och skämtade alltid! Aldrig har jag mött en sådan person som Bernt. Jag har många minnen och skulle kunna skriva i all evighet men jag klarar inte av det. Jag kan och vill inte förstå att han är borta! Men efter en lång tids kämpande fick han äntligen komma till ro. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Vår älskade Bernt, jag glömmer dig aldrig. Jag tänker mest på mamma, mormor och moster Monica, jag vet att sorgen är stor.

Mamma berättade att du ville ha den här låten på din begravning så jag spelar den för dig nu. ♥

Idag har jag och min käre far försökt pussla ihop min sekretärmöbel som jag köpte häromdagen. Det var lättare sagt än gjort, det tog fleraflera timmar och då fick vi ändå inte ihop hela för att lådan var för stor så den passade inte i hålet där den skulle sitta?! Men pappsen tog hem lådan och skulle såga ner den lite så den ska passa sen. Vi fick iallafall ihop sekretären så att jag nu kan sitta vid den och plugga med datorn. Perfekt! Det blev lite ommöblering på köpet så att den skulle passa in där jag ville ha den. Pappa tog även med den underbart sköna och bästa kontorsstolen till mig som stått där hemma sen jag flyttade, så nu är allt tipptopp (ja förutom att lådan fattas då). Min pappa är världsbäst och det finns absolut inte någon bättre pappa! Han hjälpte även mig att storhandla så nu kan jag laga alla de goda maträtterna jag planerat utifrån mina nya kokböcker jag fick i julklapp. Tack min älskade pappa för all hjälp, det är guld värt! Nu är man dödstrött efter denna långa och krävande dagen. Imorgon blir det en fullproppad dag med först jobb, sedan bussresa till mina gamla hemtrakter för ett besök hos farmor och farfar innan jag ska på läkarbesök, för att sedan åka hem till mig själv igen! Jag kommer vara helt slut efter det så jag hoppas på en lugn och inte allt för jobbig helg.

Nu har det gått en tid och allting börjar klarna. Man kan känna något och verkligen vilja något så starkt, men det är svårt när man inte kan motstå grupptrycket och stå upp för vad man själv känner och vill. Det går bara inte ihop då, tråkigt nog. Man ska, om det man känner verkligen är äkta, kunna gå över berg och dalar, himmel och helvete för att visa det. Det var äkta men grupptrycket blev för stort denna gång. Det är synd för känslorna var starkare än någonsin. Men så länge man inte är på samma nivå, i samma stadium, är det svårt. Det är en förlust, något som gått förlorat. Du ska veta att jag menade varenda ord, jag älskade dig av hela mitt hjärta. Men nu är det dags för mig att kliva ut från min snällhet och tuffa till mig, tänka på mig själv lite mer. Detta blir nu ett minne blott. Inte ett ord mer om detta varken i bloggen eller i verkligheten, det är inte värt att gräva ner sig i något som detta. Jag sätter nu punkt i det sista kapitlet i denna sagan. punkt.

Give a little bit
Give a little bit of your love to me
Give a little bit
I'll give a little bit of my love to you

jag vill varken vara huvudvärkstablett, bollplank eller plåster på såren. jag är inget jävla uppåttjack som man tar till när man behöver må bättre, jag är faktiskt gjord av kött och blod. jag är en människa!

Faster älskar sin lilla bebis! Mitt hjärta smälter när jag får ett leende från denna lilla underbara person. Han är så underbart perfekt! Det är obeskrivlig kärlek. ♥

Sammanfattning av året som gick.


Januari. Jag började i skolan igen, i Stockholm. Detta innebar mycket tid hos Fredrik och Annika (och bebismagen) vilket förde oss närmare varandra. Slöa var nu ett minne blott..


Februari. Snökaos, tågkaos, bo själv en vecka 74 km hemifrån första gången ever. Trots mycket plugg och jobbigt pendlade fanns det ändå en liten ljuspunkt denna månad, min 21-års dag!


Mars. Återträff efter en lång tids väntan med Sofia, Charlott, Ida, Odett och Sofia. Första praktiken på en förskola. Kvalitetstid med min älskade mamma, vi hade en mor-dotter dag då vi umgicks och hade mysigt bara hon och jag.

April. En utav de mest minnesvärda månaderna på året. Tjejträff för att fira att jag fyllt år, bättre sent än aldrig. Tandläkarbesök som var början på vägen till raka tänder. Och den största affären någonsin i mitt liv, påskrivning av kontrakt av lägenhetsköp!

Maj. Nedpackande av allt jag äger och har i kartonger. Sofia fick sin lilla Liam. Och skolan rullade in på den sista långa månaden..

Juni. Inflyttning i min alldeles egna lya. Daniel gav mig en platt-tv i inflyttningspresent. Med hjälp av mamma, pappa, Kristoffer och Daniel fick jag hit alla mina saker. Skolan var också över för denna termin och jag klarade mig riktigt bra, sex månader av pendling, slit och tillfälligt flyttande var äntligen över!

Juli. Ett sammanfattande ord av vad denna månad innehöll är; JOBB! Fick även en helg på landet med dessa tre och mamma. Rälsen var också här för att stanna. Besök på grönan hanns också med. Bröllopsfotografering avslutade denna månad.

Augusti. Denna månad gick i kärlekens tecken. Nils Åke Alexander, min älskade brorson, föddes och blev allas vår ögonsten! Körkortet fyllde ett år. Mammas födelsedag blev starten på något fint. Ett nytt liv började som; lägenhetsägare, faster, flickvän och uppsalastudent.

September. Min och älskade Philips månad. Det var helt klart den bästa månaden på hela året. Så underbart bra! Skolan rullade på, Alexander var så liten och perfekt och jag var just då lyckligaste människan på jorden!

Oktober. En riktigt jobbig och hemsk månad är det enda som jag minns. Familjen var ett stort stöd just då.

November. Började dåligt men blev bara bättre och bättre, i slutet var jag lycklig igen. Hoppet är det sista som lämnar en.

December. Motgång efter motgång uppstod. Sårad och ledsen är det minsta man kan säga att jag var. Mamma och pappa, främst mamma, har funnits där i alla lägen. Var så glad men samtidigt så ledsen på samma gång. De dagarna som skulle vara de bästa blev i slutändan de värsta på länge.

Nu är det ett nytt år vilket innebär nya möjligheter och nya tag. Det är just nu ett oskrivet blad som jag har framför mig och det är bara jag själv som kan påverka det som om ett år kommer stå på detta, då fullproppade bladet. Jag vill fylla det med vänskap, familj, glädje och förhoppningsvis mycket kärlek!

"Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins".