.

En vecka.

En vecka har gått sedan jag fick samtalet och det känns konstigt varje gång jag tänker på att du är borta. Det är så sorgligt, tårarna är ett bevis på hur mycket du betydde. Så många minnen finns det, jag glömmer dig aldrig. Du var världens bästa helt enkelt. Jag är glad att du har förgyllt mitt och alla andras liv så länge. Inte en enda gnutta ondska fanns i dig. "Hellre äter jag än ser mina barn svälta", det ska jag föra vidare till min familj. Jag kommer sakna våra busringningar till varandra, jag kommer sakna "HAN" och "HON", jag kommer sakna dina skämt och ordspråk, jag kommer sakna dig och ditt barnasinne. Du lever kvar i minnena min älskade vän!

Varje gång jag tänker att jag bara ska skriva en kort liten grej om dig så blir det bara längre och längre. Det finns så mycket man kan skriva men jag måste begränsa mig. Bernt Larsson, tack för all glädje du gett mig under hela mitt tjugoettåriga liv. Du finns i mitt hjärta ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: