.

Jag har tänkt och tänk och jag vet verkligen inte hur jag ska kunna gå vidare. Alla möjliga sätt har jag försökt nu, och jag menar vad mer kan man göra? Jag tror inte jag kommer över det förrän jag går vidare med livet helt enkelt. Så for what it's worth, om två veckor kör vi! Det är bara att kasta sig ut i verkligheten igen och gå vidare med livet. Jag har tänkt på det här nu i några dagar men jag orkar inte ta tag i livet just nu, sörjandet får fortsätta ett litet tag till för jag är inte redo att släppa det än. Dagarna går och jag försöker förstå men det går inte, ibland har livet en förutbestämd mening som man bara inte kan förstå. Men jag avslutar väl här med att skriva, tummen upp för framtiden antar jag!