.

Igår efter skolan åkte jag hem till mamma som var barnvakt till världens finaste Alexander. Vi busade, lekte och jag pussade sönder lillen. Alexander satt bland annat i en blå plastback och lekte med jongleringsbollar. Det tyckte han var så kul att han knappt ville gå ur backen. Sen lekte vi med min iphone och dansade, jag tippar på att han är en blivande tekniknörd. Han är så fin, allas vår Alexander. Han är kärlek!

Jag är så trött! Idag är det skola från morgon till kväll, jag ska snart åka och sen slutar jag kl 18. Det är inte så lockande direkt. Jag är ju inte klar på långa långa vägar med min rapport heller, det är nästan för att jag skäms över den för att den är så kort. Men det är ju bara ett utkast, och inte det färdiga resultatet. Huvudsaken är väl att jag har skrivit något. Eller det är väl vad jag försöker intala mig själv, men för mig så är det inte riktigt så. Jag är ju en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna vad det gäller skolarbeten alltså. Usch! Nej, nu ska jag skriva ut alla de papper som ska med till skolan och sen är det bara att dra iväg, fylld med ångest, till en heldag i skolan. Hoppas allt går bra nu så att jag inte behöver skämmas..

Är helgen redan slut? ÅH NEJ! Dagen igår gick i vågor, när jag trodde det gick bra så föll allt pladask igen och sen fick jag flyt igen och så där höll det på. Min klasskamrat, Helena, blev räddaren i nöden. Vad skulle jag göra utan henne? Hon klargjorde i alla fall vissa saker lite grann. Hon fick mig att förstå att jag är inte ensam om att inte fatta ett skit av vad som ska skrivas. Det är väl bara och klottra ned lite saker, för det är ju ändå bara ett utkast, och sen så får läraren helt enkelt klargöra imorgon vad vi ska skriva. Ikväll får jag sitta och skriva så länge jag orkar och sen så blir det som det blir helt enkelt. Nu ska jag skriva klart observationerna och skicka in dem innan jag kilar till bussen. Jag klarar det!

Du gör mig alldeles varm i hjärtat, du gör mig glad & lycklig. Min fina lilla pojke, min alldeles egna brorsson. Det är kärlek i hjärtat. ♥

Och så var det söndag igen. Idag är det do or die. Jag måste hitta koncentrationen och motivationen för att kunna skriva ett utkast på rapporten om styrning, ledning och kontroll. Det känns lite bättre än igår i alla fall, jag är piggare, gladare och lite mer motiverad. Koncentrationen däremot finns verkligen inte, jag vill göra allt annat än att sitta framför datorn. Tänk vad knäpp man är ibland, jag vet ju att jag måste göra detta klart idag och ändå gör jag hellre något annat. Jag hoppas den där kämparglöden som jag brukar kunna ta fram när det väl gäller dyker upp idag också. Håll alla tummar ni kan för att jag orkar kämpa mig igenom denna rapport. Om jag lyckas så ska jag unna mig något som belöning! Jag får väl helt enkelt muta mig själv och hoppas på att det funkar. Man får väl inte vara dum heller!

Världens finaste pojke äter farfars egenodlade morot. Han bet i moroten med sina små bebiständer och sen smaskade han och sa "Mmm, nam nam". Så underbart fin. Kärlek! ♥

Efter endast fyra dagar på praktiken har jag åkt på en förkylning med halsont och nästäppa. Tack för det liksom! Det förvånar ju mig inte direkt, jag lyckas ju alltid åka på någon sorts sjukdom. Sov som en kratta inatt, vaknade flera gånger av att jag var så täppt i näsan. Usch! Jag hoppas verkligen att jag mår bättre snart och att det inte blir värre. Idag blir det en hemmadag med bara en massa pluggande, jag ska försöka plöja igenom så mycket plugg som möjligt. Det ska faktiskt bli lite skönt att slippa pendla i ett par dagar nu. Jag får passa på att njuta för snart är väl helgen över, tiden går alltid för fort och innan man vet ordet av så är det måndag och man är tillbaka bland barnen igen!

Om en timme beger jag mig iväg mot en ny förskola och fem hela veckors praktik! Just nu känns det mest bara jobbigt eftersom vi har så många uppgifter som måste göras. Men allting känns nog lite lättare när jag pratat med min handledare och träffat alla barnen. Håller tummarna för att allting ska gå bra nu, är väldigt nervös. Tidigare har jag alltid haft Moa som ressällskap, och då har det lugnat mina nerver, men nu läser vi inte samma kurs så jag får åka själv hela månaden. Tråkigt! Äsch det kanske är dags att smälla i sig lite frukost och dra sig iväg och köpa busskort. Hoppas det är snälla barn och en bra handledare nu så att jag slipper lida i fem veckor!

Vet ni vad, det var det bästa och klokaste jag har hört på länge. Det är verkligen så sant som det är sagt, det stämmer in i minsta detalj! Verkligen smart förklarat tycker jag. Bästa citatet på länge länge!