.

Herregud vad jag har hunnit med mycket idag! Jag har skrivit klart den utredande texten, kortat ned den från 8 sidor till de 4 sidor som den bara får vara, skickat den till Leif (eftersom jag inte fick tag i Fredrik), plockat ur och i diskmaskinen plus att jag kört den, gått en promenix, tagit en powernap... Allt detta och klockan är inte ens åtta! Det lönar sig att kliva upp tidigt vill jag lova. Nu är jag dödstrött så jag ska göra mig klar och kasta mig på sängen och titta på tv och unna mig att få ta det lugnt ikväll. Imorgon blir det först och främst finslipning av texten innan den skickas in, sen ska jag, beroende på vad klockan är, försöka mig på en storstäd av lägenheten innan världens bästa pappa kommer och hjälper mig med cykeln..

Snark, snart somnar jag här. Natti natti för idag!

Igår var nog en av de jobbigaste dagarna någonsin. Jag sov bara två timmar natten till igår och det var hemskt att inte kunna sova fast jag var jättetrött. Trots detta var jag tvungen att försöka få i mig lite frukost och cykla iväg till skolan och försöka vara något sånär klar i skallen och aktiv. Jag kan ju inte direkt påstå att jag lyckades med det. Huvudet kändes fullt med bomull och det kändes som att jag sluddrade när jag pratade (men jag tvekar på att det var så..). När jag sen äntligen fick cykla hem så orkade jag knappt trampa. Varenda människa cyklade förbi mig! När jag kom hem åt jag pyttelite mat, magen gjorde ont, och sen stupade jag i säng och somnade. Jag sov som en stock tills Max väckte mig när han kom hit runt kl 16. Halvdöd pallrade jag mig upp och vi gick och handlade. Sen gjorde vi hemgjord pizza och egen pizzasallad. Jag åt försiktigt och laktosfritt, men fick trots det magknip. Efter middagen slocknade vi båda två och sov som två stuckna grisar. Nu har jag klivit upp, förkyld och hungrig, och krupit ner med en flit i soffan medan Max sover som en stock i sängen fortfarande.. Denna gången vaknade jag, om än fortfarande trött, med flera timmars god sömn i bagaget och utan magont. Hoppas det onda håller sig borta från magen även efter vi ätit frukost. Idag blir det en mysdag för oss, om jag mår bra ska vi gå på bio och äta på restaurang. Bara mysa och ta det lugnt. Det behövs!

Jag kan inte sova, har varit vaken i cirka fyra timmar snart.. Det gör ont i magen och kroppen är orolig medan huvudet är helt slut och dödstrött. Känns ungefär som om jag skulle ha feber i kroppen men det har jag inte. Att ligga vaken såhär känns helt hopplöst. Jag har räknat får, druckit vatten, kissat, lyssnat på ljudbok, öppnat fönstret, sparkat av mig täcket, gått runt i lägenheten, stängt fönstret igen och dragit på mig täcket.. Har provat allt jag kan komma på. Och om ett par timmar ska jag upp och gå till skolan. Hur ska detta gå?! Nej, nu ska jag knäppa på tvn och se om det kan hjälpa...

Vi jobbade och slet hela helgen, så nu är vardagsrummet i ordningställt hemma hos Max. Tv-bänken blev superbra! Alla Max spelgrejer fick plats i den, och göms nu. De gamla sofforna är också på plats, de är mindre fina, men får duga ett tag till. Det är lite småfix kvar, som tex att fixa tavlor och sånt, men det får vi ta vart efter. Nästa projekt är hallen hos honom, men den hoppas jag att han väntar lite med nu när vi äntligen slipper bo i ett kaos och snubbla över grejer var man än går. Vi får väl se hur det blir med den saken..

Idag tog jag mig i kragen (med Max hjälp och stöttning) och skickade tillbaka lite böcker som jag hade beställt men nu har lyckats få tag i på annat vis. Tre böcker à cirkus 200 kr styck. Så nu blir det snart lite klirr i kassan igen, vilket alltid är mer än välkommet!

Här sitter jag, alldeles själv, och äter lunch. Den enda jag känner på den här kursen, Johanna, är sjuk idag och alla andra från kursen bara försvann, gick upp i rök. Känner mig uttittad, mobbad och riktigt ensam. Direkt när jag blir ensam så blir jag så osäker och känner mig så fruktansvärt uttittad, det känns som om alla tittar snett på en när man sitter själv. Nu ska jag i alla fall packa ihop och gå på föreläsning..

I fredags fick jag träffa Emelies tre månader gamla dotter, Milla, för första gången. Hon var så himla söt! Tjocka bebis-kinder, små bebisfingrar som hon stoppade in i sin lilla mun hela tiden, bebislukt och sådant där mjukt bebisrufs i det mjuka bebisfjunet. Jag blev störtkär! Mitt hjärta smälte när hon log mot mig och när hennes små fingrar slöt sig runt mitt pekfinger blev jag alldeles rörd. Jag älskar bebisar! Milla var verkligen superfin och alldeles välskapt och en kopia av sin mamma Emelie. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk på dem som får träffa den lilla sötnosen varje dag.

Just nu håller jag på att packa för fullt, måste packa nu för sen direkt efter skolan plockar pappa upp mig och vi åker och firar farfar som fyller år idag. Direkt därifrån ska jag åka till Max över helgen, och jag lyckas alltid ta med mig alldeles för mycket grejer. Jag är en sådan där person som alltid släpar med mig hela bohaget om jag ska någonstans, och till vardags så har jag hela livet med mig i min handväska. Om man saknar något så kan man alltid fråga mig, nio av tio gånger har jag säkerligen det du söker. Det här med att packa är inte lätt för en sådan som mig, jag har ju det nödvändigaste hemma hos Max redan, men ändå insisterar min hjärna och envisa vilja på att släpa med en massa kläder ändå. Jag är helt hopplös! Det är ju inte direkt som att jag ska vara borta länge, jag åker ikväll och kommer hem igen på söndag, men ändå är ryggsäcken full. För att försvara mig lite grann så innehåller ryggsäcken faktiskt även ett par stor-stövlar också, vilka tar upp nästintill hela ryggan. Inte nog med att jag har en full ryggsäck, så har jag dessutom en skolväska också med det skolmaterial jag behöver för att kunna plugga i helgen. Jag tänkte först släpa med mig ännu mer saker, bland annat springskorna och träningskläder, men där fick jag sätta stopp för galenskapen och inse att det inte är någon idé att släpa med det för så kort tid borta. Herregud, som sagt hela bohaget är med! Det är tur att jag ska åka bil ut denna gång, hur skulle jag annars få med mig allt?! Jag är ju minst sagt lite tokstollig måste jag ju erkänna. Men nu tror jag allt som ska packas är på plats i väskorna, och jag ska göra mig klar för skolan.

Jag älskar orkidéer! Häromdagen fick en ny orkidé följa med mig hem och joina familjen. Nu är de tre stycken vackra, och fler kommer de att bli!

Jag åkte till skolan tidigare idag för att jag tänkte hämta ut min omtenta. Men när jag kom hit så visade det sig att tentautlämningen var stängd! Så nu är jag här alldeles för tidigt, helt själv. Irriterande! Jag får väl försöka läsa den tråkiga helt ointressanta text (som jag för övrigt läst men inte fattar någonting av!) vi ska bearbeta på seminariet idag.. Vi har en kort dag idag, jag slutar redan kl 12, sen är jag ledig imorgon. Ska försöka ta mig ut på en runda med springskorna i eftermiddag, det var ett par dagar sen nu. Vädret har inte riktigt varit på min sida, det har regnat och blåst när jag varit ledig och solen skiner och värmen är när jag är i skolan. Det känns som att hösten är här nu. Mysigt men även lite jobbigt, då blir det regn och rusk. Tur att jag köpt en ny snygg höstjacka då! Nej, om man ska ta och läsa texten nu kanske..

Nu är sommarlovet slut och det är dags att hitta tillbaka till alla rutiner igen. Idag börjar jag den nya kursen, specialpedagogik. Det ska bli spännande att se vad den handlar om, hoppas bara att den är bra! Jag känner mig faktiskt redo att börja skolan igen. Fast det kan ju vara för att jag vet att det bara är ett år, eller snarare nio månader, kvar tills jag tar examen. Jag börjar se ljuset i tunneln, även om det kommer bli tuffa månader på vägen dit.. Innan jag börjar kl 13 idag så ska jag försöka ta en sväng förbi stan och köpa skrivblock samt plocka undan lite här hemma. Ikväll kommer världens bästa Max hit också så då blir det kramkalas! Det blir en riktig mjukstart i skolan den här gången, jag är ledig imorgon igen så då ska jag mysa med Max, och sen går jag bara onsdag och fredag innan det är helg igen. Så skönt!

Det är äntligen söndag idag, vilket innebär ALEXANDER-MYS! Jag längtar såååå mycket. Ska leka slut på både honom och mig. Och ja, han ska få bossa över faster dagen till ära. Jippii, jag ska mysa och ladda upp batterierna till tusen!

När jag tittade ut genom fönstret straxt efter kl 10 imorse så såg jag att det, till min stora glädje, hade slutat regna. Då drog jag, snabbt som sjutton, på mig träningskläder och springskorna och gav mig ut. När jag gått ca 1 km började det duggregna lite, vilket jag kände inte gjorde så mycket. Efter 2,5 km började det spöregna! Då hade jag liksom inte så mycket val, det var ju bara att bita ihop och klafsa vidare hemåt i spöregnet. När jag kom hem, efter 5,12 kilometers promenad var jag helt dyngsur! Kläderna kunde jag vrida ur och fötterna klafsa och lät i skorna när jag tog ett steg. BURR! Men jag är ändå riktigt nöjd med att jag gick så långt. Nu har jag nått 25% av mitt mål. Jag fryser som en galning nu och hackar tänder så jag ska sätta på lite te och krypa ner under täcket och värma mig.