.

Häromdagen ringde läkaren. Jag är frisk som en nötkärna. Proverna visade ingenting. Betyder det att jag bara inbillar mig allt? Jag orkar verkligen inte. Det är som vanligt.. Jag går till läkaren och mår piss, kan inte leva mitt liv ordentligt utan lider. De tar en miljon olika prover. En vecka senare ringer läkaren och berättar att proverna är bra, jag är frisk anser de. Ja, sen är jag tillbaka på ruta noll igen. Jag står där och känner mig misslyckad och funderar på om jag är inbillningssjuk?! Det känns som att ingen förstår mig.. Jag känner mig trasig. Varje dag lever jag med en enorm smärta som inte syns. Jag bara accepterar och klistrar på ett leende, för vad hjälper det om jag lägger mig ner och gråter av smärta och trötthet.. Det finns ändå ingen som kan hjälpa mig, för de kan varken se eller hitta felet. Just nu känns det som att inbillningssjuk, trötthet, smärta och Isabelle är synonymt. Är det såhär jag ska leva resten av mitt liv? Jag önskar bara att jag kunde få ett svar..