.

Åh vad jag längtar tills på söndag! Då ska jag äntligen få träffa fasters lilla busfrö igen. Det var alldeles för längesen vi sågs. Han växer ju så fort nu så han har säkert blivit stora pojken och lärt sig en massa saker sen sist. Det ska bli så otroligt kul att få träffa Alex igen, jag har sett fram emot den här dagen i flera flera veckor. Tiden går så fort, jag tycker han nyss var en liten parvel jag. Åååh, fasters lillplutt. ❤

Vilken jäkla resa jag har gjort! För ett år sedan var jag knäckt, trasig och förstörd. Jag tog tag i det och kämpade mig tillbaka till livet. Genom ett stort stöd, olika strategier och ren envishet så har jag hittat tillbaka till den gamla Isabelle igen. Det känns så jäkla skönt och jag är så stolt över mig själv. Idag avslutade jag tryggheten, och det stora hjälpstödet jag haft i över 14 månader träffade jag för den allra sista gången. DET, ja det, är lycka, glädje och stolthet! Nu står jag på egna ben igen, starkare än på många många år. Med mig i bagaget har jag en massa verktyg, hjälpande ord och en hel del stärkande upplevelser. Jag är tillbaka, jag är frisk, jag är stolt, jag mår bra, jag är fullt levande igen och jag är så jäkla lycklig över att jag klarade det. Tack till alla som stöttat mig, hjälpt mig och funnits vid min sida under min sjukdomstid. Ni är orsaken till att jag klarade mig genom de här 14 månaderna av dippar och toppar. Jag är Isabelle, och jag är envis, stark och FRISK!

Det blev en rask promenad på 4,2 km. Har hittat en superbra runda som jag kan gå och jag hade kunnat gå mycket längre om jag hade velat men jag vågade inte gå så långt eftersom mitt lokalsinne = obefintligt och jag inte hade så mycket batteri på telefonen. Nästa gång tar jag en lite längre runda, och då med en full-laddad telefon! Hittills har jag klarat av 18% av de 80 km som jag har som mål att klara av innan september är slut. Som belöning för att jag varit så duktig idag så blir det nu middag och ett stort glas iskallt vatten.

Landade precis hemma i Uppsala efter ett antal dagar i Östhammar. Trivs riktigt bra där faktiskt, det är som ett andra hem. Jag längtar redan efter min fina Max. Vi hade rejäl separationsångest båda två idag, jag ville verkligen inte åka till Uppsala. Men som tur är så ses vi en snabbis på måndag igen! Ikväll ska jag slappa och om jag orkar så blir det en promenad också. Nu ska jag först packa upp min alldeles för tunga väska som jag kånkat fram och tillbaka.

I lördags införskaffade jag mig ett par nya springskor. De var så otroligt sköna, jag fick inte ett dugg ont i fötterna som jag alltid brukar få. Nu är det nästan så att jag längtar ut och gå/jogga! De har redan fått följa med ut på 6,5 km joggning/promenad. Jag älskar mina nya skor! ❤

Jag älskar dig Max. Tack för att du alltid står vid min sida och tröstar, hjälper och stöttar när allting känns svårt. Du är mitt allt, min själsfrände. Nio månader har gått sen det blev vi två och det känns helt underbart att vi fortfarande står här, kärare än någonsin, och planerar vår framtid tillsammans. Vi har testats många gånger under de här månaderna med motgångar, distansen och meningsskiljaktigheter men än håller vi hårt om varandra. Fina fina du, tack för de här underbara nio månaderna. Vi två för alltid! ❤

Min störstabror är världens bästa. Han ställer alltid upp och lyssnar och hjälper till om jag behöver, så otroligt omtänksam. Jag älskar honom av hela mitt hjärta! ❤

Lösenordsskyddat inlägg - klicka här för att öppna.

Grattis till världens bästa störstabror och Annika, det var det finaste bröllopet ever! Det var så vackert att det inte gick att hålla tillbaka tårarna. Grattis grattis grattis!