.

Ska jag hålla fast det eller låta det gå? Just nu vet jag inte. Jag vill så gärna, men jag borde kanske inte blunda för sanningen. Det finns snart ingen ork kvar, är på vippen att ge upp det. Ge upp det jag så länge trott på och kämpat för. Jag vill inte hamna där igen men det är just dit jag är påväg nu. Snart är första halvan av året avklarad och idag står jag här och inser att jag inte har förändrats ett dugg, jag ser mönstret som upprepar sig gång på gång. Jag klev ur en mardröm och vandrade rakt in i flera andra. Helst vill jag blunda och tro att allt det onda, elaka, jobbiga, tråkiga, hemska är borta när jag öppnar ögonen igen, men det här är min verklighet. Det spelar ingen roll hur mycket jag blundar för i slutet av dagen står jag ändå här mitt uppe i allting, det är ingen annan som tar skada, det är bara jag själv. Ska jag gå på magkänslan, lyssna på hjärnspökena eller ska jag bara strunta i allting och 'go with the flow'? Det här är frågor jag ställer till mig själv varje dag, men inget vettigt svar kommer jag fram till.. Jag önskar att allting bara var lite lättare.