.

I lördags stötte han och jag, vi, på Kristoffer. Det kändes väldigt bra att vi gjorde det. Jag är nöjd även om jag blev så chockad att jag nästan fick tunghäfta. Där stod vi tre som nervvrak, jag nervös för jag trodde han var nervös, han nervös för att träffa Kristoffer och Kristoffer nervös för att jag hade skrämt upp honom. Haha, roligt var det iallafall! Efter att ha lyckats med att inte träffas under tre månader trots att vi bor endast tre hus ifrån varandra så var det på tiden att vi stötte på varandra. Det var verkligen rätt tillfälle att säga "vilket sammanträffande!" Haha, men han sa efteråt att det var inte så läskigt som han hade trott och att han inte var så nervös. Kristoffer däremot trodde att vi skulle smita och att vi inte ville träffa honom, vilket inte var fallet. Pinsamt läge eller vad? Nu återstår endast resterande familjemedlemmarna! :)