.

Idag var jag hos audionomen och jag har ingen hörselskada utan bara, eller bara och bara, en ficka på trumhinnan. Det är därför jag alltid har "sniffat", så som hon kallade det, in trumhinnan när den åkt ut för att det blir som ett eko. Jag hör alltså min röst inne i huvudet plus att jag hör mig själv utifrån. Nu kan K, F och D inte reta mig för det längre. När vi var mindre brukade de härma mig när vi satt i bilen eller någon annanstans. Vilka muppar va? Retar sin snälla lillasyster, haha men det är syskonkärlek det! Jaja, men ett tråkigt besked var att jag alltid i hela mitt liv måste gå på kontroller av öronen så att det inte bildas bakterier i den där "fickan". Det finns ett sätt som kanske kan lindra besvären och det var att operera in rör i öronen igen och det vill jag inte, tänk er att aldrig kunna doppa huvudet under vatten när ni badar och alltid behöva ha fetvadd i öronen när jag badar. Nej tack då står jag hellre ut med mitt "sniffande" och eko i öronen. Har jag haft såhär i över 10 års tid klarar jag nog mig ett bra tag till! Jag måste faktiskt erkänna en sak - jag kan faktiskt inte simma under vatten eller dyka eftersom jag hade rör i öronen under hela min uppväxt, jag tror jag var ca 15 år när jag opererade bort rören. Än idag tycker jag att det är jobbigt att doppa huvudet under vatten eftersom jag hatar, verkligen hatar att få vatten i öronen eftersom jag är "lärd" att inte få vatten i öronen! En annan nackdel med att jag säger nej tack till rör i öronen är också att jag alltid kommer att få ont i öronen när jag blir täppt i näsan, men men jag får tänka på saken ett tag och försöka att stå ut för jag vill inte ha rör!


Rören i öronen är minimega små så det är inga stora grejer vi pratar om, här är en bild som visar hur små de är jämfört med en tändsticka!

P.S. Sniffande = att jag drar in luft genom näsan så att trumhinnan dras in. Som när man ska blåsa ut trumhinnorna, håll för näsan och munnen och blås ut - tryckutjämna, fast tvärtom. D.S.