.

Vad är det som händer där ute i världen? Först var det joprdbävningen och nu en tsunami. Hela familjen är ett nervvrak! Fredrik, Annika och Alexander befinner sig på Fiji-öarna just nu och det är tsunamivarning där. De har just nu evvakuerats mitt i natten där och befinner sig uppe på ett berg men faran är långt ifrån över. Jag ska erkänna att jag är livrädd, rädd att något ska hända. Jag pratade med dem imorse via Tango och fick se min lilla älskling Alexander och så fick jag väldigt goda nyheter som jag levde på hela dagen tills allt rasades när jag fick höra om jordbävningen och tsunamin. Snälla ge dem änglavakt även denna gången. Ingen vila, ingen ro. Jag följer nyhetsuppdateringarna slaviskt för att få veta vad som händer ute i världen. Sitter här och håller tummar och tår för att allt ska gå bra. 


Massa kärlek till lilla familjen, till de tre starka och modiga personerna. ♥

Idag har det gått en månad sen ditt hjärta och din kropp gav upp och lämnade oss. Jag kan inte förstå att vi måste klara oss utan dig resten av livet, att du inte finns kvar hos oss. Om elva dagar ska jag fira min födelsedag utan dig, på månadsdagen av din begravning. Du var verkligen en person som jag aldrig ville förlora. Aldrig mer HAN och HON, fyris park, pannkaksträffar eller roliga skämt med dig. Det finns bara ett ord för hur det känns, Overkligt! Du lämnade ett stort tomrum efter dig. Bernt Larsson, vi saknar dig här på jorden men vi vet att du har det bra i himlen. ♥

Sorgligaste dagen på länge, inte ett öga var torrt tror jag. Vi fick ta farväl av vår älskade Bernt idag. Tårarna rann, det fanns inget stopp. Alla storbölade, du var den finaste och underbaraste människan som gick i ett par fötter. Det var så jobbigt! Men det var en väldigt fin begravning, prästen var jätteduktig. Det var många där för att ta farväl. Prästen nämnde mig i sitt tal och jag skrattade till med tårarna rinnande längs kinderna. Han sa ".. och alla de mobil-lektioner som Isabelle hade..". Hur ska vi klara oss utan vår Bernt? Att se mormor, moster Monica, och Bernts son Mattias ta farväl var så jobbigt. När vi alla i familjen klev fram till kistan för att ta farväl och lägga en ros på kistan så grät vi allihop. Du var en riktigt härlig människa och älskad av oss alla. Du har varit en del av våra liv i mångamångamånga år och betydde så otroligt mycket! Vi älskade dig av hela våra hjärtan. Hur blir det nu? Vi kommer automatiskt att säga mormor och Bernt, det kommer vara svårt att vänja sig vid att du är borta. All kärlek till Bernt, du är och förblir saknad och du kommer fattas våra liv. Vi älskar dig Bernt Larsson, du gav oss glädje och skratt. Minnena av dig lever föralltid kvar. Bernt är född som Bert, men en felinskrivning i skolan gjorde att han fick byta namn till Bernt. Alla historier och skämt kommer jag sakna.
Bernt Gunnar Ingemar Larsson, 1932-12-29 - 2011-01-10. Vila i frid min älskade extra morfar och världens bästa vän. ♥

    

En fin, sorglig men bra begravning. Farväl min vän. "Med dessa blommor säger vi farväl". Ha det bra och dra på dig dansskorna var du än är nu. PUSS & KRAM från din mobil-lärare. ♥

Det här är det sista kortet jag har på min älskade extra morfar, vår älskade Bernt.
Här är han tillsammans med Fredrik och Alexander.
 


Han ser så glad ut, tack gode gud för glädjespridaren Alexander. Vi skämtade alltid om att Bernt och Alexander alltid hade kläder på sig som matchade. Fina fina Bernt, varför skulle du gå bort? Din kämpe, jag är glad att jag fick prata med dig i telefon en sista gång i lördags. Du var världens snällaste och mest omtänksamma, även fast du låg på sjukhus och mådde dåligt brydde du dig så mycket om hur vi andra hade det. Trots att du var jättedålig i lördags så skämtade du med mig och skrattade, "Det blir åska och driv-is imorgon" sa du. Underbara bästa du, jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Det är så overkligt.. Jag vill inte fatta att det är sant! När mamma ringde i tidigt i måndags och berättade att du gått bort under natten frågade jag om hon skämtade. Inte för att det skulle vara roligt utan för att det kom så oväntat och hastigt fast jag visste att du var sjuk. Man kan aldrig bli tillräckligt förberedd på något sånt här, speciellt eftersom vi pratade om att vi skulle träffas när du kom hem från sjukhuset igen. Det var så konstigt att du var borta, jag bröt ihop och grät som ett litet barn direkt när jag fick beskedet. Jag spelar amazing grace för dig varje dag, hoppas du hör det där uppe i himlen. ♥

Vila i frid världens bästa älskade Bernt! Hoppas du får det bra där uppe i himlen. Vi ses i nangijala. ♥

Jag har aldrig i hela mitt liv mött en sådan omtänksam och stark människa som Bernt. Han hade den starkaste viljan och kämparglöden jag någonsin sett. När jag var liten brukade han alltid vara med och leka med mig, sitta på mina kafferep och dricka kaffe med mig och mina dockor. När jag blev lite äldre brukade han alltid skjutsa mig dit jag skulle, han fanns alltid tillhands. Bernt och mormor brukade i mångamångamånga år komma hem till oss varje vecka och då brukade jag få åka med Bernt när han skulle sätta in annonser i tidningen, till fyris park och han tog med mig överallt. Jag brukade gunga utanför mormor och säga: "Titta mina fötter är borta", och Bernt spelade med. Han var min stora idol när jag var liten, min bästa vän. Bernt var alltid så glad och skämtade alltid! Aldrig har jag mött en sådan person som Bernt. Jag har många minnen och skulle kunna skriva i all evighet men jag klarar inte av det. Jag kan och vill inte förstå att han är borta! Men efter en lång tids kämpande fick han äntligen komma till ro. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Vår älskade Bernt, jag glömmer dig aldrig. Jag tänker mest på mamma, mormor och moster Monica, jag vet att sorgen är stor.

Mamma berättade att du ville ha den här låten på din begravning så jag spelar den för dig nu. ♥

Nu har det gått en tid och allting börjar klarna. Man kan känna något och verkligen vilja något så starkt, men det är svårt när man inte kan motstå grupptrycket och stå upp för vad man själv känner och vill. Det går bara inte ihop då, tråkigt nog. Man ska, om det man känner verkligen är äkta, kunna gå över berg och dalar, himmel och helvete för att visa det. Det var äkta men grupptrycket blev för stort denna gång. Det är synd för känslorna var starkare än någonsin. Men så länge man inte är på samma nivå, i samma stadium, är det svårt. Det är en förlust, något som gått förlorat. Du ska veta att jag menade varenda ord, jag älskade dig av hela mitt hjärta. Men nu är det dags för mig att kliva ut från min snällhet och tuffa till mig, tänka på mig själv lite mer. Detta blir nu ett minne blott. Inte ett ord mer om detta varken i bloggen eller i verkligheten, det är inte värt att gräva ner sig i något som detta. Jag sätter nu punkt i det sista kapitlet i denna sagan. punkt.

Give a little bit
Give a little bit of your love to me
Give a little bit
I'll give a little bit of my love to you

Sammanfattning av året som gick.


Januari. Jag började i skolan igen, i Stockholm. Detta innebar mycket tid hos Fredrik och Annika (och bebismagen) vilket förde oss närmare varandra. Slöa var nu ett minne blott..


Februari. Snökaos, tågkaos, bo själv en vecka 74 km hemifrån första gången ever. Trots mycket plugg och jobbigt pendlade fanns det ändå en liten ljuspunkt denna månad, min 21-års dag!


Mars. Återträff efter en lång tids väntan med Sofia, Charlott, Ida, Odett och Sofia. Första praktiken på en förskola. Kvalitetstid med min älskade mamma, vi hade en mor-dotter dag då vi umgicks och hade mysigt bara hon och jag.

April. En utav de mest minnesvärda månaderna på året. Tjejträff för att fira att jag fyllt år, bättre sent än aldrig. Tandläkarbesök som var början på vägen till raka tänder. Och den största affären någonsin i mitt liv, påskrivning av kontrakt av lägenhetsköp!

Maj. Nedpackande av allt jag äger och har i kartonger. Sofia fick sin lilla Liam. Och skolan rullade in på den sista långa månaden..

Juni. Inflyttning i min alldeles egna lya. Daniel gav mig en platt-tv i inflyttningspresent. Med hjälp av mamma, pappa, Kristoffer och Daniel fick jag hit alla mina saker. Skolan var också över för denna termin och jag klarade mig riktigt bra, sex månader av pendling, slit och tillfälligt flyttande var äntligen över!

Juli. Ett sammanfattande ord av vad denna månad innehöll är; JOBB! Fick även en helg på landet med dessa tre och mamma. Rälsen var också här för att stanna. Besök på grönan hanns också med. Bröllopsfotografering avslutade denna månad.

Augusti. Denna månad gick i kärlekens tecken. Nils Åke Alexander, min älskade brorson, föddes och blev allas vår ögonsten! Körkortet fyllde ett år. Mammas födelsedag blev starten på något fint. Ett nytt liv började som; lägenhetsägare, faster, flickvän och uppsalastudent.

September. Min och älskade Philips månad. Det var helt klart den bästa månaden på hela året. Så underbart bra! Skolan rullade på, Alexander var så liten och perfekt och jag var just då lyckligaste människan på jorden!

Oktober. En riktigt jobbig och hemsk månad är det enda som jag minns. Familjen var ett stort stöd just då.

November. Började dåligt men blev bara bättre och bättre, i slutet var jag lycklig igen. Hoppet är det sista som lämnar en.

December. Motgång efter motgång uppstod. Sårad och ledsen är det minsta man kan säga att jag var. Mamma och pappa, främst mamma, har funnits där i alla lägen. Var så glad men samtidigt så ledsen på samma gång. De dagarna som skulle vara de bästa blev i slutändan de värsta på länge.

Nu är det ett nytt år vilket innebär nya möjligheter och nya tag. Det är just nu ett oskrivet blad som jag har framför mig och det är bara jag själv som kan påverka det som om ett år kommer stå på detta, då fullproppade bladet. Jag vill fylla det med vänskap, familj, glädje och förhoppningsvis mycket kärlek!