.

Ända sen den dagen Alexander föddes, för snart 2 år och 8 månader sen, så har har varit fasters lilla guldklimp. Jag har älskat honom som om han var min egen, jag har tjuvhållit, busat, pussat, kramat och tröstat. Det spelar ingen roll hur ofta vi ses, jag saknar honom ändå. När han är sjuk eller har ont så värker mitt fastershjärta av saknad, smärta och längtan. Det finns ingen som jag älskar så som fasters lilla trollunge. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag blir alltid så himla lycklig inombords när jag får en puss, kram eller bara en liten mysstund med Alex (som jämt har myror i brallan). Det finns nästan ingen bättre känsla än att få sitta stilla och njuta av den lilla varma busiga barnkroppen som man har tätt intill sig. Gissa om jag var lycklig i påskas när jag fick ha busungen i knät, alldeles för mig själv, och läsa flera böcker medan han pekade och berättade om alla bilderna. Dessutom var det TVÅ dagar i rad! Jag blev så lycklig och rörd att jag nästan började gråta glädjetårar. Jag vet, knäppt men jag kan inte förklara i ord hur mycket jag älskar denna lilla parvel och hur mycket han betyder för mig. Fasters lilla hjärtegull! ❤

Den här fjärilen såg jag igår när jag kom hem från förskolan. Komiskt nog hade vi precis pratat om fjärilar tidigare den dagen. Idag visade jag upp bilden för barnen på förskolan och vi tog reda på vad den hette. Påfågelöga heter denna vackra fjäril. Är det ett vårtecken kanske? Är våren äntligen påväg nu? Hoppas hoppas hoppas..

Nu när solen börjar kika fram ute är solglasögon ett MÅSTE! Efter min trafikolycka för snart sex år sen är jag så himla ljuskänslig och migränen kommer krypandes direkt om jag inte har något skydd för ögonen. I år slog jag till och köpte två par nya solbrillor då jag råkade lägga mina på pappas biltak förra sommaren när jag skulle knäppa fast Alexander i bilbarnstolen, och ja sen var de ett minne blott. Det blev ett par "cool-brillor" och ett par "snygg-brillor". Här kommer ett tjuvkik på de coola glajjorna från tidigare denna månad. Jag älskar dem!

Den senaste månaden har varit väldigt stressig och innehållsrik. Jag har avslutat min praktik och fick världens finaste omdöme och en avskedspresent. Den här utbildningens näst sista seminarium har varit och vi har påbörjat vårt kämpande och skrivande med examensarbetet. Jag har också hunnit göra en omtenta som var envist svår. Ett sjukhusbesök med stick i armen samt ett tandläkarbesök med beskedet om att en tand måste dras ut har även det avklarats. Planeringen inför ihopflyttningen med Max har också startats. Det har med andra ord varit full rulle och jag har inte riktigt hunnit med att fatta att jag tar examen och står inför mitt livs äventyr om mindre än två månader! Ny stad, nytt jobb, nya möjligheter! Det är spännande men samtidigt skrämmande. Jag fiskar efter jobb i Östhammar, men än så länge har inget dykt upp. Just nu försöker jag ta en sak och en dag i taget, för annars finns risken att jag drabbas av panik inför allt som står för dörren. Allting löser sig inom sin tid. Idag har jag jobbat med examensarbetet hela dagen och är nu helt slut i skallen. Men än är dagens arbetet inte över. Förberedelser och eftersökningar inför morgondagens skrivande måste göras och mat ska lagas. Fatta om exakt 54 dagar är allt detta över. Helt sjukt konstigt!