.

Det känns tufft att en person som funnits i mitt liv i femton år, mer än halva mitt liv, nu inte mer kommer att finnas där. Jag blir så ledsen för den här personen tycker jag så himla mycket om och under många år var denna person en sådan stor förebild för mig. Det här med avsked och förändringar är inte min starka sida, jag tycker att det är så jobbigt att inse fakta ibland. Att veta att det här är slutet på det kapitlet gör ont, sårar och smärtar. Jag vill inte riktigt att det här ska vara slutet, att det ska behöva vara såhär. Men för allas bästa så måste det här bli slutet. Ingen mår bra av att ha det på det här viset. En dag kanske vi kan bli vänner igen, när allting är bra igen. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du kommer alltid ha en speciell plats där, oavsett vad som händer. Allt jag vill är att allting ska bli bra igen, men jag har fått inse att jag inte är mer än människa, att jag inte kan göra allting bra igen. Du har varit som systern jag aldrig fick, som jag alltid kunde se upp till. Nu är allt över och jag kan inte hjälpa det, men tårarna rinner ner för kinderna av sorg och smärta. Jag kommer sakna dig, du är speciell för mig! ♥