.

Ibland är livet bra orättvist, varför ska människor behöva dras bort från livet alldeles för tidigt? Tidigare idag pratade jag med pappa och han berättade att hans granne (min tidigare granne) hade fallit ihop och dött på gatan när hon var ute med hunden för exakt en vecka sedan. Gud så hemskt! Det är andra gången på bara något år som en granne dör, pang bom. Nästan så att man blir rädd när man inser att en granne på vardera sida av pappas hus har gått bort helt plötsligt, alldeles för tidigt. När något sådant här händer inser man hur snabbt livet kan förändras, hur skört livet egentligen är. Mina tankar går till deras pluttiga vovve som bevittnade sin mattes död och grannen i det rosa husets make, Peter. Lider verkligen med dem och känner verkligen deras smärta, trots att jag inte känner dem allt för väl. Hoppas de kan finna styrkan att låta livet gå vidare, hur svårt och tungt det än må vara. Vila i frid Birgitta.

Alla ni där ute, ta hand om era nära och kära, man vet aldrig när allting kan vara över!