.

Bättre sent än aldrig - här kommer några ord om Odett och Nicks förlovningsfest förra helgen. De hade gjort det så fint och de var båda så vackra. Jag har aldrig sett dem så lyckliga förut, de såg så himla kära ut. Då kände jag faktiskt hur glad jag var att Odett hittat den killen hon vill spendera resten av sitt liv med, att hon är lycklig och mår bra är huvudsaken. Strax efter att alla gäster kommit så startade cermonin, allt på armeniska så jag stod där som ett enda stort frågetecken, men hennes morbror försökte senare översätta vad som sagts. Han fick agera tolk under hela festen, stackarn. Cermonin innebar ett halv-bröllop, de gifte sig nästan. Sen var det dags för parets första dans, det var så fint att jag tror ingen var långt ifrån tårarna. Jag blev otroligt rörd över att se hur stark deras kärlek är och att de står här idag, förlovade, efter allt de gått igenom. Sen de var femton år har de gått igenom upp och nedgångar för att komma dit de är idag. Har nog inte riktigt insett hur kära de är och hur fina de är tillsammans förrän den här dagen, allting blev så klart då. De är nog som gjorda för varandra, som de har kämpat för varandra under sju års tid för att sen vara ett förlovat par. Jag blev ganska mållös och överväldigad av allt den kärlek som fanns. Efter parets dans så fortsatte festen med dans till tusen & musik, mingel, middag och presentutdelning innan jag begav mig hemåt igen efter ca 12 timmars fläng från dop till fest.


Det lyckliga paret dansar den första dansen - Odett ♥ Nick.