.

Det var som att den kom som en blixt från klarblå himmel, den kom helt oväntat igår. Även fast jag egentligen inte vill så har jag tagit mig i kragen och bokat in en tid för att förhoppningsvis bli bättre. Jag vill helst inte men jag vet innerst inne att jag inte kan fortsätta som jag har det nu. Det kommer säkert bli väldigt tufft men då är det skönt att veta att jag har familjens stöd i det. Jag hoppas innerligt att det här hjälper mig, att jag blir bättre, att den försvinner. Min högsta önskan när den kommer är att den bara ska dra åt helskotta! Det är hemskt. Den ska inte få förstöra mig mer. Det räcker med att den förstört så mycket annat hittills i mitt liv, så nu ska jag ta kontrollen över den och få den att förstå att det är jag som bestämmer och inte den. Sommaren kommer bli jobbig men om jag blir bättre så är det helt klart värt allt kämpande! Den 8 juni börjar den troligtvis långa kampen..