.

1461 dagar - 208 veckor - 4 år passerade och ändå minns jag den dagen, då olyckan som förändrade mitt liv för all framtid hände, som om det vore igår. Inte en enda dag har jag varit fri från smärtan, trots att man lär sig leva med den så finns den alltid där. För fyra år sedan idag var det midsommarafton. Hjärnskakning, kräkningar, sömnlöshet, smärta, sår, blåmärken är orden som kan sammanfatta den midsommaren. Det första året var nog det värsta jag någonsin upplevt. Kämpan genom sista året i gymnasiet med fruktansvärd smärta som ingen kunde se eller förstå. Men jag tog mig igenom första året och nu står jag här fyra år senare och jag lever. Jag kan erkänna att jag många gånger funderat på hur mitt liv sett ut idag om jag inte blivit påkörd, om jag bara åkt fem minuter senare. Trots det kan jag ju aldrig ändra på det som hände. Jag kan inte fatta att det gått fyra hela år, att jag levt med det här i 1461 dagar. Helt ofattbart! Det är en väldigt lång tid. Numera så tar jag en dag i taget vad det gäller min smärta och jag vet väldigt väl vad det är som gör att smärtan förvärras. Jag undviker ofta de siturationerna. Sånt är livet, svårt att göra något åt.