.

Hela släkten och familjen höll andan och hjärtat började slå snabbare när vi fick höra om jordbävningen på Nya Zeeland i tisdags. Fredrik, Annika och Alexander befinner sig på Nya Zeeland men tack och lov INTE på sydön där det varit jordbävning utan på nordön. Om jordbävningen kommit 48 timmar senare hade de kanske inte överlevt eftersom de skulle åka till Christchurch (jordbävningsstället) då, det är hemskt att ens tänka tanken att de kanske hade hamnat mitt i jordbävningskaoset. Hotellet de skulle bo på är helt söndersmulat, det är helt sjuk. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Ibland har man verkligen tur i oturen! Skyddsänglarna vakar över den lilla familjen. Jag vill bara att de ska komma hem nu! Alexander växer så det knakar, mamma berättade att Fredrik sa att de satt och åt medan Alexander låg på golvet och lekte. När de kollade ner på golvet så var Alexander helt plötsligt borta. De hittade honom under soffan, han hade sett någonting där under och krupit dit. Haha, det tyckte jag var jättekul! Det är min lilla älskling det. Tjock, glad och riktigt gó! Jag fick ett samtal och ett mail från Fredrik på min födelsedag med helt underbara bilder på lilla gosispojken. Han är så jämarns söt, och väldigt lik sin pappa. Alexander är pappa upp i dagen. Nu är det "bara" lite mer än 100 dagar tills den lilla familjen landar i Sverige igen. Jag ska lätt hälsa på dagen efter de kommer hem. Jag saknar dem!


Finfina familjen i soliga och varma Nya Zeeland.