10 månader.
idag är det 10 månader sen...
jag gick i skolan på morgonen den dagen. sen åkte jag hem och packade mina saker och ringde till pappa och frågade om vi kunde äta lunch när jag kom hem till honom. jag var glad, jag skulle ju åka ut till sommarstugan den kvällen. men ingenting blev som jag trott..
jag var nästan framme, jag såg backen vid skolan och tänkte, nu är jag snart hemma. men tji fick jag, . är jag kommer halvvägs ner för backen så ser jag något i ögonvrån, jag såg något blått komma. pang! hela mitt liv passerade i huvudet på en sekund. och vips så låg jag nere på marken. jag fattade först inte vad som hade hänt. jag sa till hon som satt i bilen att kan du hjälpa mig och ställa mig upp. jag var i chocktillstånd, det kom människor från alla håll och kanter. seb hörde jag min granne ringa ambulansen. nej men jag var ju inte skadad jag hade bara gjort illa mig lite grann. sen kände jag att jag hade ont i huvudet och överallt i hela kroppen. då fattade jag vad som hde hänt. jag ringde till pappa och fick panik och störtgrinade. jag hade blivit PÅKÖRD!! sen kom ambulansen, men jag vägrade åka pappa hade kommit. pappa kom och de skickade in mig i ambulansen och ambulansmannen pratade lungt med mig. sen kommer jag till sjukhuset och de kollade att jag inte brutit någonting. de sa att jag hade haft tur att jag ens överlevde. sen fick jag ligga kvar på kontroll hela dagen. olyckan hände 13.30 och jag fick lämna sjukhuset vid 21-22 tiden. jag kunde knappt gå, jag hade så ont överallt. jag kunde inte åka till sommarstugan den kvällen. jag och pappa åkte dagen efter, men jag kunde aldrig njuta av midsommaraftonen.. vi åkte hem dagen efter, jag hade riktigt ont. men jag kämpade mig ändå igenom sommarskolan. jag fattar inte hur jag klarade det än idag..
det har gått 10 månader idag och jag har förlorat mycket av mitt liv. jag är inte frisk än idag, men jag kämpar vidare. jag hoppas av hela mitt hjärta att jag blir frisk snart. att de hittar vad som är felet och att de kan hjälpa mig.
jag vill passa på att tacka MIN FAMILJ och mina vänner. ni betyder väldigt mycket för mig, utan er hade jag aldrig orkar gå vidare med mitt liv. TACK, ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig!
jag gick i skolan på morgonen den dagen. sen åkte jag hem och packade mina saker och ringde till pappa och frågade om vi kunde äta lunch när jag kom hem till honom. jag var glad, jag skulle ju åka ut till sommarstugan den kvällen. men ingenting blev som jag trott..
jag var nästan framme, jag såg backen vid skolan och tänkte, nu är jag snart hemma. men tji fick jag, . är jag kommer halvvägs ner för backen så ser jag något i ögonvrån, jag såg något blått komma. pang! hela mitt liv passerade i huvudet på en sekund. och vips så låg jag nere på marken. jag fattade först inte vad som hade hänt. jag sa till hon som satt i bilen att kan du hjälpa mig och ställa mig upp. jag var i chocktillstånd, det kom människor från alla håll och kanter. seb hörde jag min granne ringa ambulansen. nej men jag var ju inte skadad jag hade bara gjort illa mig lite grann. sen kände jag att jag hade ont i huvudet och överallt i hela kroppen. då fattade jag vad som hde hänt. jag ringde till pappa och fick panik och störtgrinade. jag hade blivit PÅKÖRD!! sen kom ambulansen, men jag vägrade åka pappa hade kommit. pappa kom och de skickade in mig i ambulansen och ambulansmannen pratade lungt med mig. sen kommer jag till sjukhuset och de kollade att jag inte brutit någonting. de sa att jag hade haft tur att jag ens överlevde. sen fick jag ligga kvar på kontroll hela dagen. olyckan hände 13.30 och jag fick lämna sjukhuset vid 21-22 tiden. jag kunde knappt gå, jag hade så ont överallt. jag kunde inte åka till sommarstugan den kvällen. jag och pappa åkte dagen efter, men jag kunde aldrig njuta av midsommaraftonen.. vi åkte hem dagen efter, jag hade riktigt ont. men jag kämpade mig ändå igenom sommarskolan. jag fattar inte hur jag klarade det än idag..
det har gått 10 månader idag och jag har förlorat mycket av mitt liv. jag är inte frisk än idag, men jag kämpar vidare. jag hoppas av hela mitt hjärta att jag blir frisk snart. att de hittar vad som är felet och att de kan hjälpa mig.
jag vill passa på att tacka MIN FAMILJ och mina vänner. ni betyder väldigt mycket för mig, utan er hade jag aldrig orkar gå vidare med mitt liv. TACK, ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig!
Kommentarer
Postat av: Ida
Det var en massa saker som bara for genom mitt huvud när jag hade gjort mig illa.
Du är stark.
